Rapport från down under

Bangkok

2009-08-07T23:25:00.002+10:00

Eftersom jag reser vidare ett tag till här nere så tänkte jag fortsätta dela med mig av äventyret.

Jag har just kommit till Bangkok. Från Alor Setar i norra Malaysia tog jag ett 20 timmars direkttåg till Bangkok och gav mitt bidrag till minskad växthuseffekt (bullshit?). Det var ett fantastiskt tåg med finare "sovrum" än vad jag brukar ha på hotellen här nere. Väl på tågstationen i Bangkok träffade jag Jason från Florida i kön till bankomaten. Han visste inte heller vart han skulle så vi hamnade till slut inte bara på samma hotell utan i samma rum. Vi har hängt ihop hela dagen och försökt ordna lite grejjer utan framgång. För det första biljetter till en thai-boxningsafton vilket vi inte kunde få thaipris (vi var tvugna att köpa VIP-turist-biljetter) så imorgon testar vi en annan arena.

Vi har även varit på Malaysia Airlines kontor några vändor. Det är ett himla liv för att ändra sitt datum. Just nu vet jag inte vad som händer, jag kommer att få reda på det på måndag. Förmodligen kommer det kosta cirka 3000 att åka hem den 21 augusti och 350 att åka hem den 2 september. Jag vet inte än om det är värt bara för att komma hem lite tidigare. När vi besökte toaletten på Malaysia Airlines kontor upptäckte vi att det fanns ett öppet fönster ut på taket (20e våningen) så där insöp vi Bangkok från ovan. Det är en väldigt stor och väldigt häktisk stad. Efter misslyckandet med flygbiljetterna vandrade vi hemmåt och råkade få syn på ett matstånd där de sålde insekter. Jag kände direkt jag såg det att jag hade önskat att jag inte tittat ditåd. För har man väl hittat det, då måste man testa. Gräshopporna, larverna och maskarna var inte alls så farliga, krispiga som vilket snack som helst. Men den fen centimeter långa kackerlackan var verkligen fruktansvärt äcklande, den var inte alls lika krispig och väldigt grötig på insidan.

Det var min dag. Om jag ordnar upp det med flygbiljetten på måndag kommer jag och Jason förmodligen åka till en liten ö söder om Bangkok och njuta av stranden en sista gång för den här gången. Jag håller er uppdaterade. Skriv gärna mail, det uppskattas.

So long.

Kuala Lumpur

2009-07-27T22:26:00.000+10:00

Det är varmt, hektiskt och skithäftigt.

2009-07-22T10:49:00.002+10:00

Vår segling var helt fantastisk!

Vi hade maxad tur och fick toppenväder alla tre dagar och vi fick även se allt man kunde önska sig. Vi fick se en enorm havssköldpadda in action när vi snorklade. Vi fick se delfiner från båten. Och det häftigaste av allt, en enorm (~10m?) val med sin bebis.

Sköldpadda

Morgonsol

Whitehaven beach

Vi hittade även ett bo med grönmyror. Väldigt häftigt bo, de "limmar" ihop en massa blad så att det blir som en liten myrdolme. Myrorna har en lustig smak i baken, smakar som lemonad, vilket Amanda gladeligen tog ett smakprov av.

/P

Whitsundays Islands

2009-07-11T18:50:00.000+10:00

Detta kommer att vara vårt hem de närmaste tre dagarna.

På återseende!

2009-07-03T17:59:00.003+10:00

I Nya Zeeland hittade jag de här kalasfina glasögonen. De är en av de få lyxprylar jag har unnat mig på den här resan. Idag, när jag gjorde mig i ordning för att åka in till stan med Garry, så gick jag runt med glasögonen i handen medan följande hände (M är kodord för mamman i familjen, jag vill inte skriva hennes namn i fall hon märker att jag skriver om henne):

M: "Är det dina glasögon eller är det Amandas?"

Jag: "De är mina."

M: "Jaha. De ser ut som tjejglasögon."

Jag: "... .. ......."

/Pontus

Big no

2009-07-02T22:19:00.003+10:00

Det verkar som att många, oftast äldre, personer tycker att det är okej att tjuvkika lite vad andra personer gör vid datorn. I vissa fall till och med helt enkelt ställa sig bakom en och observera en längre tid. Detta skulle vara otänkbart om det gällde till exempel ett brev, eller en dagbok.

Få aldrig för er att göra det. Det är jätteirriterande.

Amanda tycker att jag klagar för mycket på bloggen. Det är jättejobbigt.

/Pontus

Vid middagsbordet

2009-07-01T19:29:00.006+10:00

Pontus: "Do you want some majs Garry?"

Garry: "Mice!?"

Tiggande hästögon

2009-06-30T18:41:00.006+10:00

Heather sa häromdagen att det är många backpackers som säger att de saknar sina hundar mer än någon annan hemma. Det tycker jag är lite väl att ta i, men jag saknar min lilla vovve väldigt mycket.

Tur, tycker jag, att hon ändå påminner ganska mycket om en häst. Tur, också, att jag har träffat en häst som påminner väldigt mycket om Garbo.

/Amanda

Riktiga australiensare

2009-06-29T13:28:00.007+10:00

Igår gjorde Amanda en stor fin brasa och vi satt runt den med familjen och grillade marshmallows, mycket mysigt.

Garry hade med sig gitarren och spelade och sjöng Walzing Matilda, som mig ovetande var en traditionell australiensisk sång. När vi senare gick upp till huset tänkte jag att det hade varit roligt för dem att höra Tom Waits "version" av Walzing Matilda, Tom Traubert's Blues. Medan en live-version från 1977 rullade så beklagade sig hela familjen och sa att det var det värsta de hade hört. De tyckte att Tom Waits skändade låten och att det var häpnadsväckande att han hade gjort en karriär som sångare över huvud taget.

Efter att jag varit tvungen att avbryta klippet halvvägs så ville de visa en riktig version av låten. Medan deras australiensiska låt gick igång så turades de om att säga saker som: "Det här är rikgit musik"och "Så ska det låta". Inombords skrattade jag gott men jag höll med om att det var väldigt fint. Detta var vad vi fick se och höra:

Efter de här njutsamma tre minuterna så ville de att vi skulle visa någon typisk svensk musik. Vi satte på Cornelis Wreeswijks tolkning av Märk Hur Vår Skugga. Det föll dem inte i smaken. Vi kom på att vi, även om det är pinsamt, måste spela lite dansband för dem. Det är ju ändå ganska typiskt svenskt. Vi spelade Sven-Ingvars version av Jag Vill Vara Din Margareta. Gissa vad de tyckte? Jo visst "Nu börjar det likna något", "mm jättebra". Well well...

Tilläggas ska att denna familjen är väldigt "musikalisk", i bemärkelsen spelar mycket musik. Den som faktiskt är duktig är Jesse, den 14-åriga sonen. Han spelar piano. Det är ett väldigt litet hus så man hör väldigt tydligt när det är någon som spelar på pianot. Även om han är duktig vid pianot så gråter jag inombords varje gång han spelar, det är så surt så surt. Om man stiger två oktaver så är tangenten "D" nästan pefekt samstämmig med tangenten "C" två oktaver under. Ni kan förstå hur det låter. Och det verkar inte som att någon i famlijen vet om att deras piano är fruktansvärt ostämt, jag har inte vågat berätta det.

Jaja, för att avsluta stämningsfullt så får ni Tom Waits live med Tom Traubert's Blues. Visst kan jag förstå att man tycker att Tom Waits låter som en kråka. Men en mycket angenäm kråka.

/P

2009-06-28T17:43:00.003+10:00

När min mor ger mig arbetsuppgifter hemma brukar min far oftast komma till undsättning. Det kan ske genom att han säger något i stil med "nej men jag kan plocka ur diskmaskinen idag". Om han inte gör det så räcker det bara att vänta i 15 minuter, sen står han där och plockar ur diskmaskinen. Här på gården är det Garry som är hjälten.

Inte nog med att han hjälper till med att minska arbetsbördan, han är dessutom en otroligt godhjärtad, läspande, tjock, helskön gubbe med helskägg. Han tyckte dessutom om våra bullar (se nedan), han och Heather åt upp hela plåten med ojästa, osmakliga kanelbullar på kvällen när de kom hem.

På promenad. Lägg märke till min klädsel och frisyr.
Jag har totalt anpassat mig till livet på landet.

Idag har vi bakat mumsiga svenska kanelbullar!

2009-06-27T18:46:00.004+10:00

Fast det var bara halva sanningen, för våra ser ut såhär...

och de var inte alls mumsiga.

Grattis lilla mammaanna på födelsedagen!

2009-06-21T18:28:00.001+10:00

Ooops...!

2009-06-17T20:19:00.003+10:00

Taipan orm hette den visst. Den sag inte sa farlig ut, men jag hittade just detta pa internet:

Australia has 30 different kinds of venomous (poisonous) snakes. The largest and most poisonous of them is the taipan (say tie-pan). It is in fact considered to be possibly the most venomous snake in the world.

Jag ar lite glad att jag var ovetande om detta nar jag stod en meter ifran den...

Livet på landet.

2009-06-17T17:52:00.004+10:00

Vi har nu kommit till rätta på vår lilla gård. Pontus har vågat klappa hästen trots att den "morrar" på honom, och jag vågar mata hönorna trots att de pickar på mig. Vi har lärt känna familjen; Heather, en smått knasig medelålders dam som proppar oss fulla med nyttig mat. Garry, ser ut och beter sig som jultomten. Barnen har hemskolats och antagligen inte sett så mycket mer levande varelser än de som finns här på gården. Påminner lite om höns faktiskt. Heather tycker det är bra att hemskola barnen, för då kan man välja vilka kompisar dom ska ha. Hon säger också att om hon hade fött ett barn med Downs syndrom så hade hon givit det till en instution. Hon kommer också och hämtar oss en och en halv timma efter utsatt tid med förklaringen att hon pratade i telefon. Heather är lite konstig, men hon är också snäll.

Våra sysslor här på gården varierar från att klippa gräset, till att hänga upp tvätt, rykta hästen, laga mat och städa. Varje dag klockan tre släpper vi ut hönorna, gässen och kalkonerna och när solen gått ner stänger vi in dom och ger dom mat.

Dom brukar sitta och vänta i sina burar på att man ska komma och natta dom, men idag hade en hök kommit för att äta en till middag och på så vis skrämt slag på resten. Det var ungefär en timmas kurragömma innan vi hade hittat alla från sina gömställen och lockat in dom i buren.

Amanda släpper ut höns.

Ponne är häftig.

Dom odlar passionsfrukt som vi får äta hur mycket vi vill av.

Igår var vi på utflykt. Heather tog med oss till alla hennes favoritställen i området. Vi gick små promenader och åt picnic på stranden. Det var mysigt.

Heathers favoritplats.

Heather och ett skal från en cikada som vi hittade.

"En bitter fransman" av Amanda Larsson

"Jutta" av Pontus Sikström

Jag har dödat en skorpion, vi har sett en jättestor spindel, och jagat ut en Taipenorm ur skjulet där vi sover.

Annars har det inte hänt så mycket.

Kram på er.

/Amanda

GRATTIS PONTUS!

2009-06-13T18:26:00.001+10:00

Livet som butler.

2009-06-10T19:27:00.002+10:00

"Nu aker vi hemifran, du kan val ha diskat upp i koket tills vi kommer hem." What?

Det ar lite ovant men jag kanner redan att livet som betjant passar mig perfekt. Jag har fatt en god maltid (ris och kottfarsgryta) lagad till mig och dessutom helt gratis, klart jag kan diska lite.

Vi blev upphamtade i Mackay tidigare idag och har nu kommit fram till var "farm". Det ar inte direkt nagon farm, eller jag har inte sett nagot som gar att likna vid jordbruk haromkring i alla fall. Familjen (mamma och tva barn 15 och 20 ar) bor i ett litet hus pa runt 100 kvadratmeter och 100 meter darifran bor vi i "garaget". Det ar inte fancy men det ar ett eget rum som ar hyffsat stort sa inget att klaga pa.

Vi vet inte riktigt vad vi kommer att fa for arbetsuppgifter (forutom hushallsarbete som vi val far gora lite da och da). Imorgon far vi i alla fall varan forsta dag ledig :) Eller varan sista lediga dag kanske ar battre att kalla det.

De har dator med internet som vi far lana sa vi kommer uppdatera har som vanligt.

Tjingelin

/Herr bonde

En liten update.

2009-06-07T17:11:00.002+10:00

Hello everyone allihopa!

Eftersom, som jag har forklarat for vissa, vi har semester ifran varan semester just nu sa har vi inte uppdaterat pa ett tag. Sedan sist har vi solat, badat, druckit ol pa balkongen och haft sovmorgon. Alltsa en valbehovlig semester.

Imorgon aker vi vidare till Mackay och ska bo dar i nagra dagar. Dar kommer vara farm hosts att hamta upp oss och sen ar det slut pa semestern. En manads arbete (tre timmar per dag, forfarligt) for att sedan glida vidare till Asien och vila upp oss i 3-4 manader efter varan arbetsmanad.

Vi har bokat biljetter nu sa resdatumen ar spikade. Den 25 juli aker vi till Kuala Lumpur for att gora Malaysia i 2-3 veckor innan min mor och syster kommer och halsar pa. Det ska bli jattekul att traffas igen. Det ska aven bli valdigt skont att komma till Asien och kunna ata riktig mat som man dessutom slipper laga sjalv eftersom det ar sa billigt att ata ute.

Vi reser hem fran Asien den 8 november och anlander pa Arlanda 5:55 morgonen den 9 november. Valkomstkommite nagon?

Om sex dagar fyller jag 20 ar vilket kanns lite konstigt. 20. Hmm. Det har gatt ratt fort att bli 20 och om lika lang tid till ar jag 40. Sen 80. Hjalp.

Nu maste jag kila. Vi kommer nog ha tillgang till internet pa farmen sa det kommer att uppdateras i framtiden. Och om nagon vill prata i telefon sa fungerar vara Australien-nummer, som ni ser hogst upp i hogerkolumnen, nu igen.

So long!

/Pontus, snart vuxen. Pa pappret

Hälsomacka

2009-05-28T14:48:00.000+10:00

När man lever som backpacker på tight budget är det ingen hög standard vad det gäller mat. Men vissa går bara till överdrift. Det här utspelade sig i köket tidigare idag när jag lagade lunch:

Två lagom mulliga tjejer i tjugoårsåldern pratar med varandra.

Tjej 1: "Vad ska du laga till lunch idag?"
Tjej 2: "Det blir spaghetti idag igen (spaghetti = färdigkokt spaghetti i Heinz tomatsås på konservburk)"

Detta säger hon samtidigt som hon ställer in sin tallrik spaghetti i mikron och passar på att ta ett smakprov på den kalla geggan. Medan hon väntar på att maten ska bli varm slickar hon även av konservlocket och kanten på burken. Mumma.

Tjej 2: "Vad ska du göra då?"
Tjej 1: "Det blir specialmacka"

Specialmacka. Jag hinner föreställa mig en delikat kyckling och avokado-baguette innan jag till min stora förskräckelse får syn på hennes kreation. 3 skivor vitt formbröd täckta med ett lager pommes frites och på det ett lager tjockt skivad ost. In med det i mikron och så har vi en skön lunch.

Förutom den här skräckupplevelsen så har jag det jättebra i min ensamhet i Surfers Paradise. En väldigt fin stad som jag tyvärr inte har kunnat njuta av till fullo. Detta på grund av att jag har varit och fortfarande är sjuk. Det är inte toppen att ligga och steka i solen när man redan håller en kroppstemperatur runt 39 grader. Men idag har febern gått över och jag har legat och gottat mig i det fina vädret en stund i alla fall. I morgon åker jag till Byron Bay för att sova där i två nätter. Efter det åker jag tillbaka hit och träffar Amanda, då ska vi åka till White Water World och bejaka våran barnsliga sida i vattenparken.

Hej från mig så länge!

/P

2009-05-25T21:37:00.003+10:00

Jag lider av förkylning och bestämde mig för att följa Börjes råd att ta mig en cognac för smärtan. Väl på spritaffären frågar jag expediten var jag kunde hitta cognac. "Cognac?" sa han. "Nej vi har bara den här skiten, någon sorts smaksatt brännvin". Sprit med cognacssmak, no no. Ett glas rom fick fungera som komplement. Till det lite chai med extra ingefära och jag är på topp igen.

/P

Kulturella Pontus och Amanda...

2009-05-25T20:10:00.004+10:00

...har tillbringat dagen på museum och vi uppskattade det. Kors i taket.

The China Projekt på Museum of modern art i Brisbane. Riktigt häftigt faktiskt. Kom fram till att vi ska bli konstsamlare när vi blir stora.

Imorgon skiljs vi åt. Också kors i taket. Efter att ha hängt ihop 24-7 i tre månader tar vi en välbehövd vecka ifrån varandra. Det blir skönt. (Pontus: "Meh! Skriv inte att det blir skönt! MEEH! Asså jag tycker att det ska bli skönt men du behöver inte skriva det som att vi har värsta bekymrena.")

Vi har inga bekymmer, älskar varandra jättemycket, behöver bara lite ensamtid. (Pontus: "Meh! Skriv inte så, att vi älskar varandra jättemycket, det ser fånigt ut! Skriv att vi tycker om varandra jättemycket.")

Vi tycker om varandra jättemycket. Jag älskar Pontus.

/Amanda

Hej Australien

2009-05-24T15:45:00.003+10:00

Man vet att man är i Australien när det

är varmt
kostar skjortan att bo
finns Coles; tillbaka till pasta och tomatsås!
inte är helt öde på vandrarhemmet
tar 10 minuter innan det blir grön gubbe

Flygresan gick bra, förutom att Pontus knappt fick komma in i Australien för hans namn var felstavat i visumet. Vi fick ringa till ambassader och hålla på. Det löste sig till slut och vi fick springa till gaten. På planet fick man fylla i ett formulär. Det var ett väldigt skrämmande formulär. Det stod med stora röda bokstäver att om man hade influensa liknande symptom skulle man genast rapportera det till personalen. Självklart fick folk helt plötsligt väldigt ont i huvudet och i halsen och alla muskler. Vi fick vänta medan folk i typ rymddräkter kom in och tog prover på folk som satt och hostade på oss. Så antagligen så har vi svininfluensan nu. Jag skrev era adresser i formuläret, mamma och pappa, så om det ringer någon konstig doktor så vet ni vad det är.

/Amanda

Hejdå Nya Zeeland

2009-05-23T21:45:00.000+10:00

2009-05-22T13:44:00.003+10:00

Vi åker till ett ställe av två anledningar.

Vi ska bo ett vandrarhem som ska vara hur fint somm helst; supermysig personal, fin inredning med mera.
Precis bredvid vandrarhemmet ligger en grotta, och man kan låna hjälmar och pannlampor för att gå in där på egen hand och titta på stalaktiter och lysmaskar.

Vi åker sex timmar i buss bara för att upptäcka att vandrarhemmet har stängt för säsongen och att det inte är någon idé att gå till grottorna för de är fyllda med vatten och lysmaskarna är döda.

Det känns som att Nya Zeeland vill bli av med oss.

/Amanda

Efterlängtad uppdatering

2009-05-20T15:36:00.003+10:00

Vi lyckades lifta oss ifrån Tongariro med ingen mindre än den jobbigaste Holländaren i hela världen. Tyvärr lyckades vi inte bli av med honom efter detta eftersom han gillade oss och tog in på samma vandrarhem. I fyra dagar fick vi stå ut med hans sällskap i vått och torrt. Vi hoppade fallskräm tillsammans, fick motorstopp, åkte på små utflykter till sevärdigheter, åt frukost, sov, var på promenad och pratade om livet. När han släppte av oss i Rotorua fanns det inga så glada som oss att vi aldrig mer kommer att se varandra.

I Rotorua luktar det ägg. Men det är inte så, som man kanske kan tro, att de tillverkar ägg här. Utan det är gaser som kommer upp ur marken. Jag fattar verkligen inte hur man kan bo här, det är ungefär som att få för sig att bosätta sig på Värö bruk. Men det är fint och mysigt. Ute på landsbygden här någonstans ligger Fylke där Frodo och hans andra hobvänner bor.

Idag har vi ont i våra rumpor efter att ha tillbringat dagen igår i en av världens bästa mountainbikeparker. Jobbigt i uppförsbackarna och riktigt galet roligt i nerförsbackarna.

Nu ska vi gå till affären för att köpa mat till vår finmiddag. Lax, sparris och potatismos!

/Amanda

Somewhere over the rainbow

2009-05-16T14:24:00.001+10:00

Jag vet inte hur det är med er, men varje gång jag har flugit flygplan så har jag undrat hur det skulle kännas att bara hoppa ut. Känna hur molnen känns, känna vinden, se ner på jorden. Jag tror att om man frågar alla människor vilket djur de helst skulle vilja vara, så skulle minst 80 procent svara en fågel. Det är någon slags inbyggd längtan vi har, efter att flyga.

Och jag lovar er att det finns ingenting så underbart, läskigt, uppfyllande, sjukt som att hoppa ut ur ett flygplan, falla fritt, se molnen närma sig dubbelt så fort som man kör på motorvägen. 45 sekunder innan fallskärmen fälls ut och man kan inte göra annat än att njuta. Man passerar molnen, fortsätter falla och precis när man börjar undra om det är något som har gått fel så fälls fallskärmen ut. Det blir knäpp tyst. Man kan slappna av, bara försöka ta in hela upplevelsen. Femhundra meter ner böjer sig regnbågen från land och ner i sjön. Yr av hela upplevelsen svävar man långsamt ner mot marken. Glad att vara vid liv. Lycklig att leva.

/Amanda

2009-05-16T08:50:00.001+10:00

2009-05-12T16:05:00.000+10:00

Det var tur att det inte var nu som Frodo skulle komma hit och förstöra ringen. Då hade han nämligen blivit fast på ett ruttet vandrarhem i National Park. Men det var väl någon som hade berättat för honom att man inte kan gå till Mordor på vintern, eller så hade han bara tur. Vi har inte tur. Inte alls. Jag är så förbannad så jag inte vet vart jag ska ta vägen på skitgubben på Department of Conservation i Wellington som sa ungefär ”Det är iiinga problem! Kallt? Neeejdå! ISYXA? HAHAHA! Ni klarar er med en fleece och en vindtät jacka.” På grund av honom la vi tusen spänn var på kläder, så vi inte längre råd att göra Whanganui paddlingen, och eftersom vi har slösat två dagar på att åka fram och tillbaka hit så har vi inte längre tid att göra någon annan vandring. Och till råga på allt så går det inte att komma ifrån den här hålan heller, så vi måste lifta imorgon. PLUS att vi har nu femton kilo frystorkad mat över. Jag önskar att Gandalf kom hit och hämtade oss med sina örnar, då hade jag kanske blivit lite glad igen.

/Amanda

2009-05-11T19:55:00.001+10:00

Mount Doom

2009-05-11T17:28:00.003+10:00

Som sagt så la vi ner kanotresan efterssom det skulle bli för mycket omkostnader frmäst med kanothyra för $300. Vi har bestämt oss för att göra Tongariro north circuit som är en vandring på 5 dagar, 4 nätter. Så nu har vi varit ute på stan och handlat vinterkläder för $300 istället.

Vi kommer att vandra högt uppe i bergen i ett landskap med aktiva vulkaner. Genom vulkaniska kratrat och förbi färggranna vulkansjöar. Och häftigast av allt, vi kommer att få se Mt Doom ur Sagan om ringen. Eller berget som föreställde Mt Doom i filmerna i alla fall. För övrigt så besökte vi även guldsmeden som tillverkade ringen till filmerna när vi var i Picton för några dagar sedan.

Jag tror det kommer att bli väldigt häftigt i Tongariro och det kommer bli lite mer utmaning än vår förra semestervandring i Abel Tasman. Tongario vandringen är klassad medium-hard och det är lite off season nu så den första snön har redan fallit och det är ganska kyligt. Ett plus är dock att stugorna som vi sover i på vägen har vedspis.

Vi åker till området i morgon men börjar inte vandringen fören i övermorgon. Vi ska försöka att föra någon slags logg så ni kan få läsa lite om den här vandringen i alla fall.

Mount Doom

So long!

/Pontus

2009-05-11T09:45:00.002+10:00

Nu är vi i Wellington, Nya Zeelands huvudstad. Det är en fin stad men det känns lite onödigt att slösa tid i städer här, faktiskt. Vi har precis bestämt att det inte blir någon kanotpaddling. Det blev för dyrt och för krångligt. Får ta det när vi kommer tillbaka hit och är rika om 20 år. Istället gör vi en till great walk i ett vulkanlandskap i Tongariro national park.

Vi har också bestämt att vi åker från Australien två veckor tidigare än tänkt. Dels för att det blir billigare så, dels för att vi hellre vill spendera den tiden i Asien. Har också börjat planera Asien lite mer i detalj, och för er som funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: missa inte det, det kommer bli den bästa resan i era liv! :). Till de som inte funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: börja fundera på det.

Ha det super!

Amanda

2009-05-06T14:54:00.008+10:00

Vi har lite problem med internet men ni far se bilder fran vart aventyr och sa skriver vi och berattar om det lite senare. En fyra dagars vandring i ett helt makalost landskap, nagot av det basta jag har gjort.

Morgonsol. Det ar havet ni ser.

Det ar mest strandbilder men egentligen var det allra mesta av vandringen i regnskogen.

Vissa stallen gick bara att korsa vid lågvatten.
I vanliga fall är det 2 meter vatten här.

Vi sov i "hutter" varje natt. En hut ar en liten stuga utan el eller varmvatten som bestar av ett vardagsrum och tva savrum. I en hut ar det 34 baddar, alltsa 17 i varje sovrum som var ca 15 kvadratmeter. Eftersom det hutterna ar utplacerade med en dagsvandrings mellanrum sa sov vi med samma personer varje natt sa man larde kanna dem lite. Pa bilden ar fran vanster 1. En tystlaten japan. 2. En tystlaten fransman. 3. En latt utvecklingsstord engelsman vid namn Russel som verkligen var jatterolig och som blev varan basta polare. 4. Jag. 5. En pa ytan snall men innerst inne riktigt bitter och elak tant vid namn Sue, fran England. 6. En mainstream engelsman. 7. En latt korkad lantis fran Washington, USA. 8. En supertrevlig amerikan vid namn Eric. Han gav oss bland annat en chokladkaka efter att mossen hade atit upp vara energy bars. Han var aven en riktig inspector Gadget och hade bland annat en jetboil som ar en manick som kostar $250 och som tar vara pa gasen i gaskoket sa att man far ut sa mycket som mojligt av en behallare gas. En gasbehallare kostar $5.

I vattentaxi pa vag tillbaka. Nar det tar 1,5 timmaren for en snabbgaende motorbat att aka fran vandringens slut till dar den borjade sa forstar man att man har gatt en bit. Lite over 5 mil uppfor och nerfor bergen.

Och sist, jag har sparat min mustasch i ca 1 manad nu. Det blir inget... Den har varit orsak till ett antal brak och ett hot fran amanda att hon "inte skall raka sig under armarna foren jag rakar bort mustaschen". Men som sagt, jag far inse att jag blir skagglos ett antal ar till.

Vi skriver varan vandringsskildring sa fort vi far tid.

Ha det sa bra allihopa!

/Pontus

2009-05-01T18:20:00.000+10:00

Den långa vandringen

2009-05-01T17:31:00.001+10:00

Vi har nu laddat med massa frystorkad mat, köpt ett litet kök och packat våra väskor. Det ska väl gå bra hoppas jag, men jag är lite nervös. Tänk om inte maten räcker. Tänk om vi kommer vilse. Eller både och. Jag är inte så orolig för mig själv, jag klarar mig alltid. Men Pontus? Det krävdes ganska mycket envishet för att övertyga honom om att vi inte ska ta med oss datorn så att vi kan kolla på film på kvällarna. Jag framstår som en vildmarkssjäl i jämförelse med honom!

Jag trodde faktiskt att det skulle dröja till i alla fall några år innan jag satte på mig en outfit bestående av ett par promenadvänliga, vattentäta skor, ett par beiga promenadvänliga byxor och en svart fliströja. Fliströja! Det är bara konstiga människor och mamma som har fliströja på sig. Men, jag erkänner, det är praktiskt. Dagen har kommit när även jag har insett detta. Vuxenpoäng på det?

I morgon bär det av i alla fall, så passa på att njuta lite extra av era bekväma sängar och goda mat nu i fyra dagar. Så ska vi njuta lite extra av att inte ha något annat att tänka på än att komma fram innan det blir mörkt.

/Amanda

2009-04-28T19:28:00.000+10:00

2009-04-28T17:49:00.003+10:00

Jag älskar Nya Zeeland. Det är extremt vackert, kanske ett av världens vackraste länder. Det bor trevliga människor här. Städerna är sköna, mysiga pubar med bra öl. Det är bra.

Men jag börjar bli riktigt irriterad på deras primitivitet inom allting som har med "moderna" bekvämligheter att göra. Moderna inom citationstecken eftersom de inte ens kan få en sådan elementär service som ett telefonbaserat bokningssystem för bussbiljetter att fungera.

Vi har köpt "flexi-pass" med Intercity, Nya Zeelands största bussreseföretag. Det innebär: betala först, boka sedan alla dina resor enkelt på internet. Vi gav upp det första dagen. Efterssom vi, efter att ha loggat in på vårat flexi-pass konto, var tvugna att uppge kreditskortuppgifter för att betala bussbiljetten insåg vi att det inte riktigt fungerade som det skulle. Istället testade vi att boka per telefon vilket fungerade bra första gången. Andra gången däremot så stog jag inte med på listan över inbokade resenärer. Jag fick betala 90 dollar för att åka med på bussen. Det var inte direkt läge att strunta i bussen då den gick en gång om dagen och vi inte hade någonstans att bo där vi var och redan hade bokat saker i nästa stad. Väl på bussen så råkar jag få syn på resenärlistan som den japanska tolken på bussen har. Mr. P Sikström läser jag där. Intressant. Jag var inbokad och om jag inte av en tillfällighet hade
fått syn på den andra passagerarlistan hade jag vart 90 dollar fattigare.

Det har varit lite dåligt väder de senaste 4 dagarna. Ingenting att klaga över då vi har haft toppenväder för övrigt. Idag bestämde vi oss dock för att köpa ett 24-timmarspass internetuppkoppling, det finns inte direkt mycket att göra här i Franz Josef med 150 invånare. Skönt, de har IAC här som är Nya Zeelands största företag som säljer tillfällig bredbandsuppkoppling. Bara genom att kolla på deras logotype borde man förstå att de inte är några att räkna med.

Nej bilden är inte förvriden eller utdragen, det är exakt såhär deras logga ser ut. Alltså ett företag att jämföra med Glocalnet eller Bredbandsbolaget.

Hursomhelst. 15 minuter efter att vi har betalat och våra 24 timmar börjat rulla så slocknar allt. Inte uppkopplingen, utan bokstavligen allt. Strömmavbrott med 2 mils radie. Orsakat av ett lättare åskoväder. Det hände samma sak igår. Det verkar inte helt stabilt. Vi var utan el i 6 timmar = utan mat, vilket irriterar lite extra. Äntligen klockan fem kom strömmen tillbaka. Sedan dess har jag suttit och haft 5-minuterssessioner med fungerande uppkoppling. Till och från med oftast mindre än en minuts mellanrum har uppkopplingen gått ner. Det är inte många saker som jag kan komma på som är lika irriterande. Inte det att det inte går att gå in på internet, det har vi lärt oss att leva med på våran resa. Men när man har avsatt tid för att "nu ska jag surfa" så är det väldigt frustrerande att sitta och vänta. Och vänta. Läsa en halv artikel. Vänta på att man ska få uppkoppling igen så att resten av artikeln kan ladda upp. Och vänta. Segt.

En sista klagan. Varje YHA-hostel (en vandrahemskedja) här har datorer som man kan låna så att man kan boka sitt nästa boende. Vi gav upp det med... Efterssom vi på samma sätt där har betalat i förskott så förstår inte datasystemet att vi inte behöver betala en gång till.

Jaja, man kan inte få allt. Det som inte handlar om teknik här i landet är så toppen så att det är fånigt att klaga. Men det är så skönt att klaga. Den där logotypen är riktigt ful alltså.

Amanda slog just av halva stortånageln genom att halka in i kylskåpsdörren. Ni får hoppas att det inte är för illa för hon hade tänkt att skriva ett inlägg också.

För övrigt, eftersom vi i alla fall på pappret har uppkoppling nu så kan vi testa att skypa med de som vill. Vi är inloggade (förhoppnigsvis) så bara slå en signal.

Ciao!

/Pontus

2009-04-27T05:39:00.002+10:00

Idag gratulerar vi mor och far, Mikael och Helena, på den 21:a bröllopsdagen!

Grattis!

I <3 New Zealand

2009-04-24T15:49:00.004+10:00

Förlåt alla små mammor och andra oroliga varelser för att vi utsatte er för denna pina att inte meddela att vi levde efter bungyjumpet. Det var inte bara av den anledning att the world wide web inte riktigt sträcker sig så långt som ut på landsbygden i världens ände, utan också för att vi har haft väldigt fullt upp med att göra och se massa underbara saker. Men vi lever, som sagt, och nu är vi dessutom fullkomligt medvetna om att vi gör det. Såhär ser det ut när man slänger sig handlöst ner för en bro, med ett gummiband som enda livlina.

Eftersom jag var så sjukt nervös att jag knappt kunde stå på benen innan jag hade hoppat, så lyckades jag inte få mer än en bild på Pontus. Men jag lovar att han såg lika häftig ut som jag (nästan).

Vi är båda väldigt överens om att bungyjump är det sjukaste, häftigaste, roligaste, galnaste och läskigaste vi någonsin gjort och efter en sån adrenalinkick finns det inget bättre än att slå sig ner framför den värmande elden hos vår nyfunna vän Dux de Lux (fult namn, jag vet, men de brygger den godaste ölen någonsin). Ett hett tips är att kolla om de kan ta hem Norwester Strong Pale Ale, från Dux de Lux, på systembolaget.

Queenstown var förövrigt en liten stad som låg på stranden av Lake Wakatipu, omgiven av 2000 meter höga berg. Temperaturen var nere på nollan och det doftade av förmultnande höstlöv och öppna eldar, myspys höstigt.

Nästa stopp var Milford Sound. Stället som ofta blir jämfört med Norge. Vissa kanske tycker att har man sett en fjord så har man sett alla eller något. Och förutom att fjordarna på Nya Zeeland är omgivna av regnskog så kanske det är ganska likt, jag vet inte. Det var i alla fall väldigt fint, vackert, häftigt. Vi kostade på oss en cruise ut i fjorden. Man fick gratis kaffe, men annars var det inte riktigt värt det. Det finaste var det man såg från land.

Eftermiddagen tillbringade vi vandrandes, eller snarare klafsandes i regnskogen. Detta var vårt första regnskogsbesök någonsin, förutom den på Universeum, och vi var konstigt nog inte så smarta att vi fattade att man behövde regnbyxor i en regnskog. Vi tänkte att om det inte har regnat på två dagar borde det inte vara så farligt. Vi blev superblöta. Och leriga. Och trötta. Vi kom aldrig till vårt mål, men vi var nöjda ändå. Inte alla som har klafsat omkring i en regnskog i sitt liv.

Nu är vi i Haast. Vi tänkte att vi skulle hitta massa fina vandringar här, men vi tänkte fel. Killen i receptionen förklarade just för oss att om man inte har någon bil så finns det en promenad på 40 minuter man kan ta. Men men, jag antar att det inte kan vara lika perfekt som på den här bilden jämt.

/Amanda

2009-04-23T20:34:00.002+10:00

Vi lever! Bungyn var sjukt kul. Nya Zeeland är inte det bästa vad det gäller internetuppkopplingar. Vi kommer antagligen inte få tillgång förrän på onsdag. Då kanske vi kan skypa med de som vill.

Men vi har massa kul bilder att lägga upp, så fortsätt läsa!

Kram från ett underbart Nya Zeeland.

2009-04-20T12:07:00.000+10:00

Bildgoogla på Kawarau bridge och försök lista ut vad vi ska hitta på där...

Aoraki

2009-04-18T18:20:00.001+10:00

Vi låter bilderna säga sina tusen ord om vår dag.

Nya Zeeland

2009-04-17T17:24:00.004+10:00

Vi fick se en bit av Nya Zeelands natur för första gången idag. Åkte buss i sju timmar från Christchurch, jag satt med uppspärrade ögon och tappad haka hela vägen. När vi kom in bland bergen och glaciärerna var det så vackert att jag höll på att börja gråta.

Innan det blev mörkt kunde man se Mt Cook från soffan där jag sitter framför brasan och lyssnar på Pontus när han spelar gitarr. Vi håller på att planera våra äventyr som börjar imorgon med en dagsvandring bland bergen.

Vi har bara vart här i två dagar, men jag älskar redan det här landet. Önskar att ni alla var här och fick se det.

/Amanda

(inte jag som har tagit den, men så ser det ut)

Koalasjukhus

2009-04-12T17:03:00.002+10:00

Nu är vi i Port Macquarie! Det är fint, men inget extra. Hösten börjar komma så nu får man klara sig med 20-25 grader. Men det går fortfarande att ligga på stranden.

Ville, Jon och Marcus är på väg hit, eller kanske redan framme, så de ska vi nog träffa ikväll eller imorgon.

Vi har varit på New South Wales enda koalasjukhus idag. De hade 6-7 stycken koalabjörnar som bodde i små inhängnader med olika historier bakom sig. Vissa hade blivit påkörda, vissa attackerade av hundar, och andra hade haft oskyddat sex. Klamydia var den vanligaste sjukdomen bland koalorna.

Coles är Australiens Ica. Vi har nyss insett hur stor prissskillnad det är. Sverige är dyrt. Idag handlade vi:

1 huvud grönsallad
1/2 kilo broccoli
200 g morot
1 gurka
300 g tomat
200 g fetaost
1/2 kilo pasta

Allt landade på resonabla 60 svenska kronor. Det är helt ok.

Vi håller på att planera vidare våran Nya Zeeland resa. Vi åker på onsdag och kommer att vara där i sex veckor, mestadels på sydön. Vi har planeat en flerdagarsvandring som tar mellan 3 och 5 dagar. Able tasman walk. Annars blir det mer vandringar, kanotresor, fallskärmshopp mm.

Vi kommer inte svara på vårat Australiennummer från och med onsdag, nytt Nya Zeeland nummer kommer upp snart.

Uppskatta trottoarer. Här i Australien finns det ibland ingen trottoar eller gångbana alls längs vägarna. Då blir det att gå i gruset/gräset vid vägkanten. När det väl finns så är den ~50 cm bred och går på vänster och höger sida om vägen till och från. Jobbigt idag när vi gick i regnet och måste korsa bilvägen en gång i minuten för att trottoaren byter sida.

Men vi överlever! :) Ha det bra allihopa!

/Pontus

trubbel

2009-04-10T21:38:00.004+10:00

Eftersom det ar pask vill alla ut och resa. Det tankte inte vi pa och bokade var Greyhound for sent. Nu sitter jag har, ensam, i Port Macquarie. Och Pontus sitter ensam pa bussen pa vag till Port Macquarie.

Det ar bra, och skont, att vara sjalv ibland. Men lite orolig ar jag for hur Pontus ska klara sig utan mig.

Bra dagar

2009-04-09T20:04:00.005+10:00

Även om Pontus just kallade mig för flaskskaft, så är jag glad idag. Det borde ni också vara, för nu kan ni sluta oroa er över att vi kommer bli alkoholister. Idag är nämligen (på Utrikeskorres initiativ) första dagen på våra nyttiga två veckor; ingen alkohol och massa grönsaker!

Sista dagen på vår ohälsosamma period spenderade vi på en vinprovarresa i Hunter Valley. Det var grymt. Så grymt att jag har bestämt mig för att bli vinkännare. Kanske till och med starta en vingård. Om det är någon som har lust att investera så hör av er. Jag kommer mestadels odla Chardonnay, som jag kommer lagra i ekfat i 3-4 månader så att det blir en perfekt balans mellan det fruktiga och det ekiga. Kommer också framställa en del likörer och dessertvin till Pontus.

En annan kul sak är att vi ska till Nya Zeeland på onsdag. Det blev hastigt och lustigt bestämt igår när Pontus fick reda på att han får tillbaka på skatten.

Vi har träffat två svenska vänner, Erik och Ellinor. Dem har vi umgåtts med i två dagar nu. Igår satt vi ute på vår balkong och pratade musik och resor, drack vin och spelade Uno. Inga påskägg och smällare för mig i år, men hoppas att ni får en glad påsk!

/Amanda

Cykelhjälmar och kängurus

2009-04-06T20:22:00.004+10:00

Port Stephens är ett riktigt skönt ställe. Den finaste naturen vi har sett hittills och dessutom bor vi mitt i den, i regnskogen. Två av våra grannar krälar. De är ormar. Pytonormar. Stora pytonormar. Vi har inte sett dom men vi har sett bilder på dom. Den ena bor under vårt utomhuskök. Vi hyrde varsin mountain bike idag och åkte på en tur genom Tomaree national park upp till Tomaree head som är ett berg längst ut på udden. Vi fick lämna våra cyklar och bestiga berget till fots. Det var verkligen fint som ni kan se på våra bilder. Det är för övrigt lag i Australien på att ha cykelhjälm, därav vår hårda look.

Idag var en speciell dag. Vi har sett kängurus för första gången i det vilda. Tre stycken dessutom varav en av dem hade en bebis i pungen. Det var häftigt.

Imorgon beger vi oss härifrån för att åka tillbaka till Newcastle. Därifrån utgår en Vinprovningsutflyckt där vi ska åka till 5-6 olika vingårdar i Hunter Valley.

Ni kan tänka på att det numera bara är +åtta timmars tidsskillnad mellan oss och Sverige, så det finns lite mer tid på dagen om ni vill ringa oss.

So long /Pontus

Vi bor i en bungalow i regnskogen

2009-04-05T14:22:00.007+10:00

Såhär ser vårt kök ut. Det finns vattenkokare och gratis pulverkaffe, kan väl knappast bli bättre?

Bo är go. Han gillar att vila och leka med bollar.

På stranden gick det omkring nakna män, annars var det fint.

/Amanda

Idag har en dröm gått i uppfyllelse

2009-04-03T18:50:00.004+11:00

Hoppas du inte blir för avundsjuk nu pappa.

/Amanda

2009-04-01T08:36:00.002+11:00

Förresten använder vi bara en telefon nu för tiden och det är Pontus. Så om ni vill nå mig, Amanda, så är det bara att ringa till hans nummer.

2009-04-01T08:21:00.002+11:00

Har blivit väckt femtielva gånger inatt av att Pontus seriöst hoppar i sängen över mig. Det gnisslar som ett bromsande ånglok. Jag gav upp att försöka somna om när jag insåg att jag kommer strypa Pontus om han väcker mig en gång till.

Det ösregnar ute. Idag ska vi åka buss. Inte alla dagar är härliga i paradiset.

Spökstad

2009-03-31T17:39:00.004+11:00

I Wilmaguiden läste vi om en liten stad som hette Mt Victoria och var Blue Mountains högst belägna stad 1111 meter över havet. 11 km bortom Mt Victoria ligger, citat från Wilmaguiden: "en liten spökstad, Hartley. Staden blomstrade under 1830-talet men dog när järnvägen drogs vid sidan av stan 1887". Häftigt tyckte vi, och bestämde oss för att åka till Mt Victoria och sedan gå de 11 kilometrarna till Hartley som en liten dagsutflykt.

Vi kom fram till vandrarhemmet i Mt Victoria, trötta och jättehungriga. Frågade i receptionen om han hade några lediga platser i en sovsal. Han tittade konstigt på oss. De hade inga sovsalar för det var inget vandrarhem, det var ett hotell. Dyrt. Men vad skulle vi göra, det fanns ingen annan stans att bo.

Vi packade in och gick ner och pratade med den mysiga mannen i receptionen igen. Frågade efter en mataffär. Denna gången skrattade han åt oss. Det fanns en liten mack, de hade det mesta sa han. Det hade de inte, och vi hade dessutom inget kök att tillaga mat i. Vi köpte vetebröd och sylt, det fick duga som middag. Och mariekex, som mellanmål på vandringen. Lunch fick vi kosta på oss från hotellet.

När vi hade ätit berättade vi för mannen i receptionen att vi tänkte promera till Hartley. Nu skakade han bara på huvudet och sa att visst kan man gå dit, men jag tror att ni är de första som nånsin gör det. Jaja, tänkte vi, vad ska vi annars göra hela dagen. Så han ritade oss en liten karta och vi knallade iväg. Första biten var genom skogen. Superfint. Vi hittade en liten klippa med underbar utsikt. Men den fina vägen tog slut och fortsatte med motorväg. Jaja, tänkte vi igen, vi kan ju inte vända nu. Vi frågade två vägarbetare, som sa att det var 3-4 km kvar. Inte så farligt.

Vi gick där längs vägkanten, höll på att slungas i diket av vindraget från långtradarna som åkte förbi var 10e sekund. Började nästan ge upp när vi hörde någon tuta. Det var vägarbetarna som vinkade på oss att vi skulle hoppa in. Det gjorde vi, överlyckliga över dessa vänliga själars goda gärning. Sen åkte vi bil, och det var verkligen inga 4 km, snarare 40. Till slut kom vi fram till vårat mål. "Spökstaden" bestod av tre hus. Ett pyttelitet fängelse, en kyrka och ett bebott boninghus. Vi åt upp våra mariekex och undrade hur i hela fridens namn vi skulle ta oss hem igen. Det var omöjligt att gå, det skulle ta fyra timmar, minst. Det gick inga bussar och vi hade inget nummer till någon taxi. Vi var tvugna att lifta. Efter många arroganta typer som bara drog förbi, så stannade en snäll Nya Zeeländare. Han älskade sitt land och pratade mer än gärna om det.

Som grädde på moset på vår underbara diet den dagen så drack vi lite öl och åt lite chips när vi kom hem. Idag säger våra magar ifrån, jag förstår dem.

/Amanda

Blue Mountains

2009-03-28T22:11:00.002+11:00

För det första vill jag berätta för er att Utrikeskorre inte har blivit uppäten av en haj, han har inte heller blivit dödad av en fallande kokosnöt. Faktum är att Utrikeskorre mår prima. Jag vet att ni har varit oroliga för honom och undrat var han håller hus. Men det är helt enkelt så att den senaste tidens festande och sena nätter inte riktigt har varit Utrikeskorres grej. Inte alls faktiskt. Han har bara suttit på rummet och surat och klagat. ”Det är inte bra för era kroppar med allt detta festande!” är det enda vi har hört från honom.

Men jag ska säga er, han är back on track. På dagens vandring, var det han som höll täten.
Vi var riktigt laddade för en heldag i regnskogen. Jag har faktiskt, i hemlighet, vart lite orolig för hur detta ska gå. Har sett framför mig hur vi kommer vilse i den oändliga skogen och tvingas leva som aboriginer i resten av våra liv. Jag insåg att jag inte var ensam om dessa tankar när Pontus försiktigt undrade om vi inte skulle köpa en kompass, för då vet ju i alla fall vilket håll vi ska gå liksom…

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Den otillgängliga regnskog vi hade föreställt oss var i själva verket en skyltad stig, och alla häftiga djur vi skulle se ersattes av högljudda turister. Men nog blev det en lång promenad, och fint var det allt. Maffigt är nog ordet. Och blått.
Vi började med att gå ungefär en timma längs klippkanten där man då och då kommer fram till utkiksplatser. Små ”balkonger” på berget med ett stup på ungefär tvåhundra meter rakt ner, och väldigt fina utsikter. Pontus tyckte förövrigt att det var en väldigt bra idé att slänga ner mitt linsskydd till kameran för ett sådant stup. Sedan gick vi ner för berget längs en liten bäck. Väldigt många trappsteg. Vi åt picknick och gick och gick, duschade i vattenfall och gick och gick. När vi hade gått hela rundan i regnskogen skulle vi upp för berget igen. Eftersom vi är fattiga och hurtiga tog vi trappan istället för liften. 800 trappsteg.

Nu har vi precis avnjutit en bolognese och sitter och myser framför brasan på vandrarhemmet.

/Amanda

Bye Manly

2009-03-27T21:06:00.006+11:00

Den senaste veckan har varit lite rörig. Sjukhusbesök fram och tillbaka, polisrapporter mm. I fortstättningen när en stor australiensisk bodybuilder dödshotar mig så ska jag bara låta honom vara, inte försöka smyga efter för att se vart han bor. Det resulterade i en fraktur och en blödning någonstans inne i ansiktet (sjukhusengelska kan vara lite klurig, jag vet inte vart blodet är samlat. Kanske kan någon lista ut det med hjälp av röntgenbilden).

Idag har vi lämnat Manly och alla kompisar bakom oss. Vi befinner oss just nu i Katoomba för att vandra i Blue Mountains. Blue Mountains är ett stort superfint världsarvsklassat naturområde som är mest känt för sina eucalyptusträd som sänder ut en blå dimma. Det kommer bli coolt. Jag älskar redan det här stället, det är en jättemysig liten stad (18000 invånare) med fina små caféer och vintage-butiker. Vi bor på Mountain Lodge och det är klart det bästa boendet vi har haft hittills. Hemtrevligt litet ställe med öppna brasor och en jättestor altan med utsikt över bergslandskapet. Vi har även varit och fikat på Café Paragon idag som sägs ha Australiens godaste hemmagjorda chokladpraliner, det var super.

Jag är ledsen att jag har missat att svara på typ alla mail jag har fått sen misshandeln, det har som sagt varit lite rörigt. Gråt inga tårar, jag uppskattar att ni skrev.
När jag bodde hemma så fanns det ganska mycket som man glömde bort att uppskatta för att man tog det för givet. Därför tänkte jag i mina fortsatta blogginlägg påminna alla om en vardagsbekvämlighet som borde få mer uppskattning.

Uppskatta: Bryggkaffe (vi lever på neskaffe)

Bye!

2009-03-23T14:26:00.003+11:00

Det är en lite konstig vecka. Man vet att man måste ta vara på tiden för vi snart åker ifrån Manly, men det är svårt att vara glad när alla åker en efter en och vi kommer antagligen aldrig se dem igen. Så underbara människor vi har träffat här och så många underbara minnen vi har härifrån. Men, som Charles så klokt sa, så är det en del av vem man är nu. Alla minnen och alla människor är ju det som gör en till den människa man är. Och nu har jag blivit lite mer Charlie, Dave, Martina, Anna, Robban, Pontus, Stefan, Anton, Ville, Jon och Manly. Det känns bra. Men jag kommer att sakna att vara här.

2009-03-17T19:59:00.002+11:00

Glömde att lägga upp bilder.

När vi lämnade konserten möttes vi av ett galet oväder och ingen taxi visade någon nåd. Efter en halvtimmas jakt efter taxi så fick vi erkänna vårat nederlag och vandrade mot busshållplatsen. Jag lägger upp en före och en efter regnet bild.

Tjo!

Skön helg, oskön rygg..

2009-03-17T19:45:00.002+11:00

Tjoho!

Just nu sitter jag med Ville på hans uteplats och äter chips och dricker öl. Alla andra är nere på stranden och är mitt uppe i kvällens beer run. Beer run = Alla delar upp sig i lag om 2 pers. Alla har med sig x antal öl. X är inte okänt utan bara inget som föräldrar behöver veta om :) Alla ska springa en sträcka på ca 3 km. Det lag som först druckit upp sina öl och krossat mållinjen vinner.

Jag och ville är tyvärr passiva ikväll eftersom jag fortfarande inte är helt kry efter gårdagens pajade rygg. Ville har någon sorts öronsjukdom plus att han fick surfbrädan i huvudet i helgen och belönades med en hjärnskakning och sex stygn bakom örat. Men jag är nog så nöjd av att njuta av mina öl här istället.

Helgen var grymm. Vi var på Sound Relief på Sydney cricket ground och såg bland annat Coldplay och Wolfmother. Coldplaykonserten var extraordinär och som bonus kom John Farnham upp på scen och sjöng You're the voice tillsammans med Coldplay. En av mina favoritlåtar och en av mina favorit liveupplevelser nånsin, galet häftigt. Han må ha passerat sin ungdoms blomster men en sjuk pipa har han fortfarande.

Till sist vill jag tacka mina kära föräldrar för att ha skickat hit lite svenskt godis som borde komma snart.

So long!

/Pontus

Måndag i Manly.

2009-03-16T18:59:00.006+11:00

Egentligen skulle detta blogginlägget skrivas av Pontus. Han skulle berätta om vilken superhelg vi har haft och lägga upp fina bilder och allt. Men Pontus kan inte röra sig, han har nämligen fått ryggskott. Ni anar inte hur synd det är om Pontus.

Så det fina blogginlägget får vänta lite. Men jag kan berätta att idag har varit perfekta stranddagen. Inget speciellt med den egentligen, den kändes bara klockren. Kanske var det att min bok var som bäst, kanske var det att temperaturen var precis lagom, eller att vattnet var helt kristallklart, att stranden var nästan helt tom. Kanske lite av varje.

Sambakväll på Henry Afrikas igår. Vi dansade till ett liveband som spelade ukulele och bongo.

Underbar bok...

/Amanda

2009-03-13T12:23:00.003+11:00

Nu finns det en fin blogg där man kan läsa om mamma och bonus bravader på Mallorca.

http://www.borjeoanna.blogspot.com/

Ru har flippat ur.

2009-03-11T20:56:00.003+11:00

Det finns tyvärr ingen måtta på farligheterna här. Som att det inte är nog med hajattacker och giftspindlar så ska man nu börja oroa sig för kängurus!

I gårdagens tidning kunde man läsa om en två meter lång känguru som hade hoppat in ett hus, hoppat in i föräldrarnas rum, upp i sängen och hoppade runt en stund på mamman, pappan och dotterns huvuden. Sedan fortsatte den in till den lilla sonens rum men då hade de lyckats låsa ut den. Pappan blev skadad. Helt galet.

/Amanda

Fransmän, poliser och vin.

2009-03-11T00:36:00.003+11:00

Jag önskar att jag hade nåt trevligt att berätta för er. Men jag kan inte komma på nåt, för det händer faktiskt inte så mycket och om jag skulle berätta vad som faktiskt händer skulle ni tycka att det verkar galet här och bli oroliga.

Men jag kan berätta att vi har en rolig kväll ikväll som har innehållit att jag ramlade ner från en våningsäng i ett försök att hjälpa Dave upp. Polisen kom hit, hade fått klagomål på att vi var högljudda. Men jag tror att de tyckte att det var ganska pinsamt att säga till oss för satt bara och småpratade och spelade lite musik. Tänkte gå ut, men det var ingen som orkade. Tänkte stanna uppe till soluppgången igen, men det är ingen som orkar.

Ser väldigt mycket fram emot vårat paket från Sverige, med svenskt godis och svenska tidningar. Tack söta familjen Sikström.

Saknar er som vanligt. Speciellt bror just idag.

/Amanda

soluppgång

2009-03-09T06:58:00.003+11:00

2009-03-08T00:43:00.002+11:00

Pridefestival i Sydney inatt. HELT GALET. 1 miljon människor hörde jag att det är ungefär. Missade det mesta av paraden. Synd. Men jag hann se några sötingar i påfågeloutfit och fruktansvärt många fulla människor. Fick panik, alla skrek och ramlade. Men nu har jag i alla fall vart på pridefestivalen i Sydney.

Förlåt alla som har försökt ringa och smsa till mig. Det är inte mitt nummer, fick jag reda på idag, det är en australiensk gubbe. Han har säkert blivit glad. Hoppas att ni inte har blivit alltför ledsna. Jag var lite ledsen för att ingen hörde av sig. Men nu är det ordnat. Rätt nummer här till höger.

Var snälla mot varandra hemma.

/Amanda

Livet är bra

2009-03-02T17:17:00.004+11:00

Glittrande hav. Doften av solkräm. Ljudet av en gräsklippare på avstånd. Ett bi som surrar från blomma till blomma, ett barn som skrattar. Barfota. Gräs mellan tårna. Sand mellan tårna. Hud som bränner. Grilla. Leka lekar. Springa, simma, ligga still, stå på händer. Sena kvällar, galna nätter, ändlösa dagar. Sol. Salt hår. Sträckläsa en bok. Fräknar. Sand överallt. Bada, dyka. Vakna av sig själv. Göra exakt vad man känner för. Skratta. Solnedgång, vitvin. Kvällsbad. Vänner, vänner, älskade. Musik. Kvällspromenader längs stranden. Bruna ben. Värme. Kärlek. Dans.

/Amanda

Sola & bada och Pina colada

2009-03-02T16:57:00.002+11:00

Tjo!

Äntligen ler det australiensiska sommarvädret mot oss! Vi har haft 25-30 grader och soligt ett bra tag nu, kalasfint. Vi har flyttat in i vårat nya hus och det är perfekt. Sen sist så har det varit lite fest i helgen och igår var vi på Shelly beach och hade barbecue, extremt fint ställe här i manly. En liten (ca 100 m lång) strand som ligger i en mindre skog/nationalpark, bildgoogla och se. Jag har även hunnit med att bränna mig på en manet, dock ej giftig, men det gjorde bra ont. Brände mig bland annat i ansiktet.

Annars har vi lite ändrade resplaner. Inget som är defenitivt men just nu så är planen att stanna i Australien/Nya Zeeland sammanlagt 6-7 månader för att sen åka över till Sydöstasien i ca 3 månader. Isåfall blir det Malaysia och Thailand garanterat. Förmodligen även Cambodja och Vietnam. Ingenting är bestämt, men det känns som en bra plan.

Allt för idag, ha det fint allihopa! /Pontus

2009-02-26T16:40:00.001+11:00

Med kanske någon dags differens så har vi firat semledagen! Efter frukost begav vi oss mot Ville och Jons place med ett stopp på Coles för att inhandla semleingredienser. Jäst och mandelmassa-hypen har tyvärr inte kommit hit, så det gick inte att få tag i någonstans. Så torrjäst och hemmagjord mandelmassa var knepet. Ytterst delikata semlor blev det. Karl-Jan gav tummen upp.

Vi stortrivs i Manly och vi har bestämt oss för att stanna i 4 veckor till. Imorgon gör vi ett litet brake i vandrarhemsturnén och flyttar till ett eget rum. Jättefint ställe som Ville och Jon blev utslängda ifrån, så nu är det vår tur att bo där (sista bilden). Där ska vi bo tills vi åker från Manly. Linda, Lisa och Johanna har begett sig härifrån för att kolla in Nya Zeeland, tråkigt att vi inte hann ses mer. För övrigt i veckan så har det varit bra väder och vi har legat på stranden och mått som kungar. Ta och kolla in Ville och Jons blogg: jonville.wordpress.com.

Hoppas alla har det bra hemma. Vi läser alla era kommentarer så fortsätt skriva, vi ska försöka svara ibland också. Hoppas ni har det bra allihopa, so long /Pontus

manly <3

2009-02-23T21:43:00.003+11:00

Idag har det vart sol och fint och det är vi glada för. Superstora vågor var det också och vi utnyttjade den fantastiska möjligheten att låna bodyboards från vandrarhemmet. Det var kul, men man känner sig ganska liten som människa när vågorna slänger runt på en som en liten vante.

Helgen har bestått av festande. I fredags var vi på ett tak till ett hus där Ville kände någon som bodde, men som inte var med på taket, utan hade fest i sin lägenhet. Vi gick till stan när polisen kom och körde ut oss. Det var tydligen ett hus som de hade extra övervakning på, av någon andledning. Det var alltså inte vårt fel att polisen kom.

Uteställena här i Manly är hur fina som helst och vi i fredags dansade vi hela natten lång. Inte Pontus såklart. Lördagskvällen började hos ett svenskt par som har haft sjuka turen med sin lägenhet. De bor allra längst ut på udden i Manly, panoramafönster i hela vardagsrummet med utsikt över bara hav och lite stad. Helt perfekt som slutade väldigt abrupt... Om inte alla redan vet det så är Pontus inte mycket av en dansare. Han är mer den som hänger vid baren liksom. Så många gånger som jag har försökt övertala honom, så kan ni kanske fatta att jag blev väldigt förvånad när han självmant kom fram och ville att jag skulle lära honom några moves. Jag tyckte att han var duktig, lite klumpig kanske, men för att vara Pontus, bra. Det tyckte inte mannen som knackade Pontus på axeln och sa "I think you´ve had a little too much to drink tonight.". Och trots mina försök att förklara situationen, så blir han utslängd! Till saken hör väl i och för sig att de är extremt hårda här. Fyra till från vårt gäng blev utslängda den kvällen och de nekar och slänger ut hela tiden. Men jag tror inte att Pontus någonsin kommer försöka dansa igen..

Förövrigt har vi ändrat Börjes motto "Life is too short for a bad wine" till "We are too poor for a good wine". Man köper det på tetrapak, det innehåller extrakt av druva, vatten och alkohol. Det kallas Goon. 20kr/ litern.

Ha det så bra därhemma tills vi hörs igen.
Saknar er!

/Amanda

Internetsvacka

2009-02-18T14:23:00.004+11:00

Tjena!

Vi har inte uppdaterat bloggen på ett tag. Detta beror inte på att vi inte tycker om er utan vi tycker helt enkelt inte ni är värda de 20 kronor som internetuppkopplingen på vårat nya ställe kostar :) Hoppas alla har det bra därhemma och att ni inte har blivit nojjiga och tagit worst case scenario som ett faktum nu när vi har varit offline i två dagar.

Vi har spenderat den senaste tiden under fortsatt regn, men nu är det över! Solen kom nu för 2 timmar sedan och det verkar som att det ska hålla i sig framöver. Vi har hittat på en del saker sen sist. Vi har varit på fest hos några linköpingsbor med hela svennegänget (bild 1), vi har varit på Scubar på Crab race (amanda kom 2a och vann en t-shirt) och igår var vi ute och åt & drack med Linda och Ville(bild 2 och 3).

Vi har lärt oss att äta billigt :) Staggs chili con carne på konserv är guld. 10 kronor för en måltid för två. (bild 4). Vi har även upplevt lite mer djurliv bland annat en gångväg som var kantad av buskar med väldigt stora spindlar i (bild 5). Kroppen var 4-5 cm lång och med benen mätte den ca 1 dm. Nice.

På fredag flyttar vi till Manly, och vädret verkar ju som sagt hänga med på noterna. Där blir det till att äntligen fixa någon sorts icke skandiavisk vinterfärg på kinderna... Det kommer nog inget mer inlägg förens dess. Ha det så bra så länge allihopa!

/Pontus

2009-02-12T18:22:00.004+11:00

Vi är ganska fascinerade över djurlivet redan, och vi har fortfarande inte lämnat Sydney. Idag var vi på promenad och såg...

en sån här ståtlig sak och....

en miljon såna här, hm, söta saker hängande överallt i träden.
Vi såg också en två små urgulliga känguru/ ekorre- liknande saker. Har ingen aning om vad det var för nåt, men Ville berättade att de brukar komma och käka upp deras mat på nätterna.

Det är fortfarande molnigt, och vi får vara lite kreativa med vad vi hittar på, men vi har det hur bra som helst. Den tjugonde flyttar vi ut till Manly och då hoppas vi att det blir fint väder, för det enda man kan göra där är att ligga på stranden (nu får jag protester från Pontus, men det tänker i alla fall jag göra).

Ha det bra alla därhemma!

/Amanda

2009-02-11T11:57:00.004+11:00

Vi tycker det är på tiden att vi presenterar Utrikeskorre! Ikorthet kan man säga att Utrikeskorre är vår guide, vårt vakande öga och vår beskyddare. Utrikeskorre höjer ett varningens finger för knark, hajar och kokosnötter. Men Utrikeskorre är också den som är mest äventyslysten och drar med oss på de konstigaste upptåg.

På bilden är Utrikeskorre ute på balkongen på Sydney Central YHA, vår första anhalt på resan, för att ta en nypa luft.

Lite bilder från första veckan i Sydney:

2009-02-11T11:06:00.009+11:00

Tjoo!

2009-02-10T23:38:00.002+11:00

Nu har vi varit riktiga turister. Besökt operahuset, botaniska trädgården och Sydney Aquarium. På akvariet har vi sett de hajar vi kommer att möta senare. Förövrigt har vi lärt oss att det är 5(!) gånger större risk att bli dödad av att få en kokosnöt i huvudet än att bli dödad av en haj. Så nu är det dags att börja oroa dig för kokosnötter Helena! :)
Ikväll har vi varit på The Gaff och ätit gratis middag och druckit $2 öl (alltså 10kr). Nu ska vi kolla ett avsnitt OC och sen sova.

Godnatt på er därhemma, saknar er!

/Amanda & Pontus

8 februari

2009-02-08T21:15:00.003+11:00

Idag har vi vart duktiga och fixat nya australiensiska telefonnummer! Så om ni vill ringa eller smsa, så är det till Amanda, 0061423226897 och till Pontus, 0061434649635.
Resten av dagen har vi legat och pressat på Bondi beach, lagat lite käk och nu ska vi ta en promenad ner till Darling harbour. Dricka lite vin och kolla in Sydney by night.

Vi mår super.

/Amanda & Pontus

Nere!

2009-02-08T00:01:00.002+11:00

Ja alltså inte vårat humör, utan nu är vi här nere. Vi kom till ett fint hostel där vi ska tillbringa våra 4 första nätter, mitt i Sydney. Amanda har gått och lagt sig och jag sitter nere i lobbyn och tänkte att jag skriver en rad. Vi fick inte bo i samma rum, vi hade missat att boka det.. Men annars har allt gått bra. Vi missförstod våra flygbiljetter och har hela tiden trott att det var 30 timmars restid, visade sig vara endast 18 timmar när man räknat med tidsskillnad. Så det var skönt. Men nu är det läggdags, har ju flygit snabbare än tiden så missade hela förra natten på köpet :) god natt /P

IDAG BÖRJAR RESAN!

2009-01-31T20:19:00.003+11:00

Idag lämnar jag mitt hus, min hund, Varberg och MAMMA! Ska tillbringa en vecka i Stockholm där vi ska bygga monter på möbelmässan. Får väl se hur det blir, hade vart en skitmysig utflykt i vanliga fall. Nu känns det mest skumt att ha åkt, men ändå inte. Men jag får skärpa mig, det blir roligt!

Såhär står det i GP idag:
"Australien lider nu av en kraftig värmebölja med maxtemperaturer över 40 grader varmt. Melbourne toppade sin varmaste dag sedan 70 år tillbaka med 44 grader. Detta räknas till den värsta värmeböljan på 100 år."

Tur att man kan bada då...

/Amanda

2009-01-27T04:37:00.002+11:00

Provpackade min väska idag. Den var för liten, ungefär hälften så stor som den behövde vara. Inget jättestort problem, det är ju bara att åka till Göteborg och byta den. Bara det att när jag ringer till Naturkompaniet för att lägga undan en 75 liters, så får jag reda på att de inte görs i dam. Snacka om diskriminering sa jag då. -Jaaaa.. sa han. Fast den görs ju å andra sidan inte i 55 för herr.
Gör det saken bättre? Lite panik såhär 4 dagar innan vi åker.

/Amanda

2009-01-24T01:49:00.004+11:00

This is our decision to live fast and die young.
We've got the vision, now let's have some fun.
Yeah it's overwhelming, but what else can we do?
Get jobs in offices and wake up for the morning commute?

God kväll!

2008-12-29T09:14:00.000+11:00

Imorgon åker Ville och Jon österut och vi önskar dom en trevlig resa tills vi ses om sådär en månad. För egen del så har vi kommit en bit i planeringen och har idag inhandlat en Lenovo S10 netbook som ska bli vår nya respolare (ja Ville apple bla bla, men alla har inte råd med en macbook). För övrigt så är planen just nu att bo i Sydney till april någon gång och sedan bege oss uppför östkusten. Sola, bada, dricka öl på stranden och klubba järnet. Ha det så kul i Sverige!

/Pontus

Inför resan

2008-12-03T22:25:00.000+11:00

Om två månader och tre dagar drar vi till Australien. På den här bloggen kan ni läsa om allt vi gör (i ett hyfsat mamma-vänligt format). Vi ska försöka uppdatera så ofta vi kan, och mata er här hemma i snöslasket med lite soliga bilder och berättelser om Sydneys nattliv, dykutflykter och regnskogspromenader.