När man lever som backpacker på tight budget är det ingen hög standard vad det gäller mat. Men vissa går bara till överdrift. Det här utspelade sig i köket tidigare idag när jag lagade lunch:
Två lagom mulliga tjejer i tjugoårsåldern pratar med varandra.
Tjej 1: "Vad ska du laga till lunch idag?"
Tjej 2: "Det blir spaghetti idag igen (spaghetti = färdigkokt spaghetti i Heinz tomatsås på konservburk)"
Detta säger hon samtidigt som hon ställer in sin tallrik spaghetti i mikron och passar på att ta ett smakprov på den kalla geggan. Medan hon väntar på att maten ska bli varm slickar hon även av konservlocket och kanten på burken. Mumma.
Tjej 2: "Vad ska du göra då?"
Tjej 1: "Det blir specialmacka"
Specialmacka. Jag hinner föreställa mig en delikat kyckling och avokado-baguette innan jag till min stora förskräckelse får syn på hennes kreation. 3 skivor vitt formbröd täckta med ett lager pommes frites och på det ett lager tjockt skivad ost. In med det i mikron och så har vi en skön lunch.
Förutom den här skräckupplevelsen så har jag det jättebra i min ensamhet i Surfers Paradise. En väldigt fin stad som jag tyvärr inte har kunnat njuta av till fullo. Detta på grund av att jag har varit och fortfarande är sjuk. Det är inte toppen att ligga och steka i solen när man redan håller en kroppstemperatur runt 39 grader. Men idag har febern gått över och jag har legat och gottat mig i det fina vädret en stund i alla fall. I morgon åker jag till Byron Bay för att sova där i två nätter. Efter det åker jag tillbaka hit och träffar Amanda, då ska vi åka till White Water World och bejaka våran barnsliga sida i vattenparken.
Hej från mig så länge!
/P
torsdag 28 maj 2009
måndag 25 maj 2009
Jag lider av förkylning och bestämde mig för att följa Börjes råd att ta mig en cognac för smärtan. Väl på spritaffären frågar jag expediten var jag kunde hitta cognac. "Cognac?" sa han. "Nej vi har bara den här skiten, någon sorts smaksatt brännvin". Sprit med cognacssmak, no no. Ett glas rom fick fungera som komplement. Till det lite chai med extra ingefära och jag är på topp igen.
/P
/P
Kulturella Pontus och Amanda...
...har tillbringat dagen på museum och vi uppskattade det. Kors i taket.
The China Projekt på Museum of modern art i Brisbane. Riktigt häftigt faktiskt. Kom fram till att vi ska bli konstsamlare när vi blir stora.
Imorgon skiljs vi åt. Också kors i taket. Efter att ha hängt ihop 24-7 i tre månader tar vi en välbehövd vecka ifrån varandra. Det blir skönt. (Pontus: "Meh! Skriv inte att det blir skönt! MEEH! Asså jag tycker att det ska bli skönt men du behöver inte skriva det som att vi har värsta bekymrena.")
Vi har inga bekymmer, älskar varandra jättemycket, behöver bara lite ensamtid. (Pontus: "Meh! Skriv inte så, att vi älskar varandra jättemycket, det ser fånigt ut! Skriv att vi tycker om varandra jättemycket.")
Vi tycker om varandra jättemycket. Jag älskar Pontus.
/Amanda
The China Projekt på Museum of modern art i Brisbane. Riktigt häftigt faktiskt. Kom fram till att vi ska bli konstsamlare när vi blir stora.
Imorgon skiljs vi åt. Också kors i taket. Efter att ha hängt ihop 24-7 i tre månader tar vi en välbehövd vecka ifrån varandra. Det blir skönt. (Pontus: "Meh! Skriv inte att det blir skönt! MEEH! Asså jag tycker att det ska bli skönt men du behöver inte skriva det som att vi har värsta bekymrena.")
Vi har inga bekymmer, älskar varandra jättemycket, behöver bara lite ensamtid. (Pontus: "Meh! Skriv inte så, att vi älskar varandra jättemycket, det ser fånigt ut! Skriv att vi tycker om varandra jättemycket.")
Vi tycker om varandra jättemycket. Jag älskar Pontus.
/Amanda
söndag 24 maj 2009
Hej Australien
Man vet att man är i Australien när det
/Amanda
- är varmt
- kostar skjortan att bo
- finns Coles; tillbaka till pasta och tomatsås!
- inte är helt öde på vandrarhemmet
- tar 10 minuter innan det blir grön gubbe
/Amanda
lördag 23 maj 2009
fredag 22 maj 2009
Vi åker till ett ställe av två anledningar.
Det känns som att Nya Zeeland vill bli av med oss.
/Amanda
- Vi ska bo ett vandrarhem som ska vara hur fint somm helst; supermysig personal, fin inredning med mera.
- Precis bredvid vandrarhemmet ligger en grotta, och man kan låna hjälmar och pannlampor för att gå in där på egen hand och titta på stalaktiter och lysmaskar.
Det känns som att Nya Zeeland vill bli av med oss.
/Amanda
onsdag 20 maj 2009
Efterlängtad uppdatering
Vi lyckades lifta oss ifrån Tongariro med ingen mindre än den jobbigaste Holländaren i hela världen. Tyvärr lyckades vi inte bli av med honom efter detta eftersom han gillade oss och tog in på samma vandrarhem. I fyra dagar fick vi stå ut med hans sällskap i vått och torrt. Vi hoppade fallskräm tillsammans, fick motorstopp, åkte på små utflykter till sevärdigheter, åt frukost, sov, var på promenad och pratade om livet. När han släppte av oss i Rotorua fanns det inga så glada som oss att vi aldrig mer kommer att se varandra.
I Rotorua luktar det ägg. Men det är inte så, som man kanske kan tro, att de tillverkar ägg här. Utan det är gaser som kommer upp ur marken. Jag fattar verkligen inte hur man kan bo här, det är ungefär som att få för sig att bosätta sig på Värö bruk. Men det är fint och mysigt. Ute på landsbygden här någonstans ligger Fylke där Frodo och hans andra hobvänner bor.
Idag har vi ont i våra rumpor efter att ha tillbringat dagen igår i en av världens bästa mountainbikeparker. Jobbigt i uppförsbackarna och riktigt galet roligt i nerförsbackarna.
Nu ska vi gå till affären för att köpa mat till vår finmiddag. Lax, sparris och potatismos!
/Amanda
I Rotorua luktar det ägg. Men det är inte så, som man kanske kan tro, att de tillverkar ägg här. Utan det är gaser som kommer upp ur marken. Jag fattar verkligen inte hur man kan bo här, det är ungefär som att få för sig att bosätta sig på Värö bruk. Men det är fint och mysigt. Ute på landsbygden här någonstans ligger Fylke där Frodo och hans andra hobvänner bor.
Idag har vi ont i våra rumpor efter att ha tillbringat dagen igår i en av världens bästa mountainbikeparker. Jobbigt i uppförsbackarna och riktigt galet roligt i nerförsbackarna.
Nu ska vi gå till affären för att köpa mat till vår finmiddag. Lax, sparris och potatismos!
/Amanda
lördag 16 maj 2009
Somewhere over the rainbow
Jag vet inte hur det är med er, men varje gång jag har flugit flygplan så har jag undrat hur det skulle kännas att bara hoppa ut. Känna hur molnen känns, känna vinden, se ner på jorden. Jag tror att om man frågar alla människor vilket djur de helst skulle vilja vara, så skulle minst 80 procent svara en fågel. Det är någon slags inbyggd längtan vi har, efter att flyga.
Och jag lovar er att det finns ingenting så underbart, läskigt, uppfyllande, sjukt som att hoppa ut ur ett flygplan, falla fritt, se molnen närma sig dubbelt så fort som man kör på motorvägen. 45 sekunder innan fallskärmen fälls ut och man kan inte göra annat än att njuta. Man passerar molnen, fortsätter falla och precis när man börjar undra om det är något som har gått fel så fälls fallskärmen ut. Det blir knäpp tyst. Man kan slappna av, bara försöka ta in hela upplevelsen. Femhundra meter ner böjer sig regnbågen från land och ner i sjön. Yr av hela upplevelsen svävar man långsamt ner mot marken. Glad att vara vid liv. Lycklig att leva.
/Amanda
Och jag lovar er att det finns ingenting så underbart, läskigt, uppfyllande, sjukt som att hoppa ut ur ett flygplan, falla fritt, se molnen närma sig dubbelt så fort som man kör på motorvägen. 45 sekunder innan fallskärmen fälls ut och man kan inte göra annat än att njuta. Man passerar molnen, fortsätter falla och precis när man börjar undra om det är något som har gått fel så fälls fallskärmen ut. Det blir knäpp tyst. Man kan slappna av, bara försöka ta in hela upplevelsen. Femhundra meter ner böjer sig regnbågen från land och ner i sjön. Yr av hela upplevelsen svävar man långsamt ner mot marken. Glad att vara vid liv. Lycklig att leva.
/Amanda
tisdag 12 maj 2009
Det var tur att det inte var nu som Frodo skulle komma hit och förstöra ringen. Då hade han nämligen blivit fast på ett ruttet vandrarhem i National Park. Men det var väl någon som hade berättat för honom att man inte kan gå till Mordor på vintern, eller så hade han bara tur. Vi har inte tur. Inte alls. Jag är så förbannad så jag inte vet vart jag ska ta vägen på skitgubben på Department of Conservation i Wellington som sa ungefär ”Det är iiinga problem! Kallt? Neeejdå! ISYXA? HAHAHA! Ni klarar er med en fleece och en vindtät jacka.” På grund av honom la vi tusen spänn var på kläder, så vi inte längre råd att göra Whanganui paddlingen, och eftersom vi har slösat två dagar på att åka fram och tillbaka hit så har vi inte längre tid att göra någon annan vandring. Och till råga på allt så går det inte att komma ifrån den här hålan heller, så vi måste lifta imorgon. PLUS att vi har nu femton kilo frystorkad mat över. Jag önskar att Gandalf kom hit och hämtade oss med sina örnar, då hade jag kanske blivit lite glad igen.
/Amanda
/Amanda
måndag 11 maj 2009
Mount Doom
Som sagt så la vi ner kanotresan efterssom det skulle bli för mycket omkostnader frmäst med kanothyra för $300. Vi har bestämt oss för att göra Tongariro north circuit som är en vandring på 5 dagar, 4 nätter. Så nu har vi varit ute på stan och handlat vinterkläder för $300 istället.
Vi kommer att vandra högt uppe i bergen i ett landskap med aktiva vulkaner. Genom vulkaniska kratrat och förbi färggranna vulkansjöar. Och häftigast av allt, vi kommer att få se Mt Doom ur Sagan om ringen. Eller berget som föreställde Mt Doom i filmerna i alla fall. För övrigt så besökte vi även guldsmeden som tillverkade ringen till filmerna när vi var i Picton för några dagar sedan.
Jag tror det kommer att bli väldigt häftigt i Tongariro och det kommer bli lite mer utmaning än vår förra semestervandring i Abel Tasman. Tongario vandringen är klassad medium-hard och det är lite off season nu så den första snön har redan fallit och det är ganska kyligt. Ett plus är dock att stugorna som vi sover i på vägen har vedspis.
Vi åker till området i morgon men börjar inte vandringen fören i övermorgon. Vi ska försöka att föra någon slags logg så ni kan få läsa lite om den här vandringen i alla fall.
Mount Doom
So long!
/Pontus
Vi kommer att vandra högt uppe i bergen i ett landskap med aktiva vulkaner. Genom vulkaniska kratrat och förbi färggranna vulkansjöar. Och häftigast av allt, vi kommer att få se Mt Doom ur Sagan om ringen. Eller berget som föreställde Mt Doom i filmerna i alla fall. För övrigt så besökte vi även guldsmeden som tillverkade ringen till filmerna när vi var i Picton för några dagar sedan.
Jag tror det kommer att bli väldigt häftigt i Tongariro och det kommer bli lite mer utmaning än vår förra semestervandring i Abel Tasman. Tongario vandringen är klassad medium-hard och det är lite off season nu så den första snön har redan fallit och det är ganska kyligt. Ett plus är dock att stugorna som vi sover i på vägen har vedspis.
Vi åker till området i morgon men börjar inte vandringen fören i övermorgon. Vi ska försöka att föra någon slags logg så ni kan få läsa lite om den här vandringen i alla fall.
Mount Doom
So long!
/Pontus
Nu är vi i Wellington, Nya Zeelands huvudstad. Det är en fin stad men det känns lite onödigt att slösa tid i städer här, faktiskt. Vi har precis bestämt att det inte blir någon kanotpaddling. Det blev för dyrt och för krångligt. Får ta det när vi kommer tillbaka hit och är rika om 20 år. Istället gör vi en till great walk i ett vulkanlandskap i Tongariro national park.
Vi har också bestämt att vi åker från Australien två veckor tidigare än tänkt. Dels för att det blir billigare så, dels för att vi hellre vill spendera den tiden i Asien. Har också börjat planera Asien lite mer i detalj, och för er som funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: missa inte det, det kommer bli den bästa resan i era liv! :). Till de som inte funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: börja fundera på det.
Ha det super!
Amanda
Vi har också bestämt att vi åker från Australien två veckor tidigare än tänkt. Dels för att det blir billigare så, dels för att vi hellre vill spendera den tiden i Asien. Har också börjat planera Asien lite mer i detalj, och för er som funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: missa inte det, det kommer bli den bästa resan i era liv! :). Till de som inte funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: börja fundera på det.
Ha det super!
Amanda
onsdag 6 maj 2009
Vi har lite problem med internet men ni far se bilder fran vart aventyr och sa skriver vi och berattar om det lite senare. En fyra dagars vandring i ett helt makalost landskap, nagot av det basta jag har gjort.
Morgonsol. Det ar havet ni ser.
Det ar mest strandbilder men egentligen var det allra mesta av vandringen i regnskogen.
Vissa stallen gick bara att korsa vid lågvatten.
I vanliga fall är det 2 meter vatten här.
Vi sov i "hutter" varje natt. En hut ar en liten stuga utan el eller varmvatten som bestar av ett vardagsrum och tva savrum. I en hut ar det 34 baddar, alltsa 17 i varje sovrum som var ca 15 kvadratmeter. Eftersom det hutterna ar utplacerade med en dagsvandrings mellanrum sa sov vi med samma personer varje natt sa man larde kanna dem lite. Pa bilden ar fran vanster 1. En tystlaten japan. 2. En tystlaten fransman. 3. En latt utvecklingsstord engelsman vid namn Russel som verkligen var jatterolig och som blev varan basta polare. 4. Jag. 5. En pa ytan snall men innerst inne riktigt bitter och elak tant vid namn Sue, fran England. 6. En mainstream engelsman. 7. En latt korkad lantis fran Washington, USA. 8. En supertrevlig amerikan vid namn Eric. Han gav oss bland annat en chokladkaka efter att mossen hade atit upp vara energy bars. Han var aven en riktig inspector Gadget och hade bland annat en jetboil som ar en manick som kostar $250 och som tar vara pa gasen i gaskoket sa att man far ut sa mycket som mojligt av en behallare gas. En gasbehallare kostar $5.
I vattentaxi pa vag tillbaka. Nar det tar 1,5 timmaren for en snabbgaende motorbat att aka fran vandringens slut till dar den borjade sa forstar man att man har gatt en bit. Lite over 5 mil uppfor och nerfor bergen.
Och sist, jag har sparat min mustasch i ca 1 manad nu. Det blir inget... Den har varit orsak till ett antal brak och ett hot fran amanda att hon "inte skall raka sig under armarna foren jag rakar bort mustaschen". Men som sagt, jag far inse att jag blir skagglos ett antal ar till.
Vi skriver varan vandringsskildring sa fort vi far tid.
Ha det sa bra allihopa!
/Pontus
Morgonsol. Det ar havet ni ser.
Det ar mest strandbilder men egentligen var det allra mesta av vandringen i regnskogen.
Vissa stallen gick bara att korsa vid lågvatten.
I vanliga fall är det 2 meter vatten här.
Vi sov i "hutter" varje natt. En hut ar en liten stuga utan el eller varmvatten som bestar av ett vardagsrum och tva savrum. I en hut ar det 34 baddar, alltsa 17 i varje sovrum som var ca 15 kvadratmeter. Eftersom det hutterna ar utplacerade med en dagsvandrings mellanrum sa sov vi med samma personer varje natt sa man larde kanna dem lite. Pa bilden ar fran vanster 1. En tystlaten japan. 2. En tystlaten fransman. 3. En latt utvecklingsstord engelsman vid namn Russel som verkligen var jatterolig och som blev varan basta polare. 4. Jag. 5. En pa ytan snall men innerst inne riktigt bitter och elak tant vid namn Sue, fran England. 6. En mainstream engelsman. 7. En latt korkad lantis fran Washington, USA. 8. En supertrevlig amerikan vid namn Eric. Han gav oss bland annat en chokladkaka efter att mossen hade atit upp vara energy bars. Han var aven en riktig inspector Gadget och hade bland annat en jetboil som ar en manick som kostar $250 och som tar vara pa gasen i gaskoket sa att man far ut sa mycket som mojligt av en behallare gas. En gasbehallare kostar $5.
I vattentaxi pa vag tillbaka. Nar det tar 1,5 timmaren for en snabbgaende motorbat att aka fran vandringens slut till dar den borjade sa forstar man att man har gatt en bit. Lite over 5 mil uppfor och nerfor bergen.
Och sist, jag har sparat min mustasch i ca 1 manad nu. Det blir inget... Den har varit orsak till ett antal brak och ett hot fran amanda att hon "inte skall raka sig under armarna foren jag rakar bort mustaschen". Men som sagt, jag far inse att jag blir skagglos ett antal ar till.
Vi skriver varan vandringsskildring sa fort vi far tid.
Ha det sa bra allihopa!
/Pontus
fredag 1 maj 2009
Den långa vandringen
Vi har nu laddat med massa frystorkad mat, köpt ett litet kök och packat våra väskor. Det ska väl gå bra hoppas jag, men jag är lite nervös. Tänk om inte maten räcker. Tänk om vi kommer vilse. Eller både och. Jag är inte så orolig för mig själv, jag klarar mig alltid. Men Pontus? Det krävdes ganska mycket envishet för att övertyga honom om att vi inte ska ta med oss datorn så att vi kan kolla på film på kvällarna. Jag framstår som en vildmarkssjäl i jämförelse med honom!
Jag trodde faktiskt att det skulle dröja till i alla fall några år innan jag satte på mig en outfit bestående av ett par promenadvänliga, vattentäta skor, ett par beiga promenadvänliga byxor och en svart fliströja. Fliströja! Det är bara konstiga människor och mamma som har fliströja på sig. Men, jag erkänner, det är praktiskt. Dagen har kommit när även jag har insett detta. Vuxenpoäng på det?
I morgon bär det av i alla fall, så passa på att njuta lite extra av era bekväma sängar och goda mat nu i fyra dagar. Så ska vi njuta lite extra av att inte ha något annat att tänka på än att komma fram innan det blir mörkt.
/Amanda
Jag trodde faktiskt att det skulle dröja till i alla fall några år innan jag satte på mig en outfit bestående av ett par promenadvänliga, vattentäta skor, ett par beiga promenadvänliga byxor och en svart fliströja. Fliströja! Det är bara konstiga människor och mamma som har fliströja på sig. Men, jag erkänner, det är praktiskt. Dagen har kommit när även jag har insett detta. Vuxenpoäng på det?
I morgon bär det av i alla fall, så passa på att njuta lite extra av era bekväma sängar och goda mat nu i fyra dagar. Så ska vi njuta lite extra av att inte ha något annat att tänka på än att komma fram innan det blir mörkt.
/Amanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)