Eftersom jag reser vidare ett tag till här nere så tänkte jag fortsätta dela med mig av äventyret.
Jag har just kommit till Bangkok. Från Alor Setar i norra Malaysia tog jag ett 20 timmars direkttåg till Bangkok och gav mitt bidrag till minskad växthuseffekt (bullshit?). Det var ett fantastiskt tåg med finare "sovrum" än vad jag brukar ha på hotellen här nere. Väl på tågstationen i Bangkok träffade jag Jason från Florida i kön till bankomaten. Han visste inte heller vart han skulle så vi hamnade till slut inte bara på samma hotell utan i samma rum. Vi har hängt ihop hela dagen och försökt ordna lite grejjer utan framgång. För det första biljetter till en thai-boxningsafton vilket vi inte kunde få thaipris (vi var tvugna att köpa VIP-turist-biljetter) så imorgon testar vi en annan arena.
Vi har även varit på Malaysia Airlines kontor några vändor. Det är ett himla liv för att ändra sitt datum. Just nu vet jag inte vad som händer, jag kommer att få reda på det på måndag. Förmodligen kommer det kosta cirka 3000 att åka hem den 21 augusti och 350 att åka hem den 2 september. Jag vet inte än om det är värt bara för att komma hem lite tidigare. När vi besökte toaletten på Malaysia Airlines kontor upptäckte vi att det fanns ett öppet fönster ut på taket (20e våningen) så där insöp vi Bangkok från ovan. Det är en väldigt stor och väldigt häktisk stad. Efter misslyckandet med flygbiljetterna vandrade vi hemmåt och råkade få syn på ett matstånd där de sålde insekter. Jag kände direkt jag såg det att jag hade önskat att jag inte tittat ditåd. För har man väl hittat det, då måste man testa. Gräshopporna, larverna och maskarna var inte alls så farliga, krispiga som vilket snack som helst. Men den fen centimeter långa kackerlackan var verkligen fruktansvärt äcklande, den var inte alls lika krispig och väldigt grötig på insidan.
Det var min dag. Om jag ordnar upp det med flygbiljetten på måndag kommer jag och Jason förmodligen åka till en liten ö söder om Bangkok och njuta av stranden en sista gång för den här gången. Jag håller er uppdaterade. Skriv gärna mail, det uppskattas.
So long.
fredag 7 augusti 2009
måndag 27 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
Vår segling var helt fantastisk!
Vi hade maxad tur och fick toppenväder alla tre dagar och vi fick även se allt man kunde önska sig. Vi fick se en enorm havssköldpadda in action när vi snorklade. Vi fick se delfiner från båten. Och det häftigaste av allt, en enorm (~10m?) val med sin bebis.
Sköldpadda
Morgonsol
Whitehaven beach
Vi hittade även ett bo med grönmyror. Väldigt häftigt bo, de "limmar" ihop en massa blad så att det blir som en liten myrdolme. Myrorna har en lustig smak i baken, smakar som lemonad, vilket Amanda gladeligen tog ett smakprov av.
/P
Vi hade maxad tur och fick toppenväder alla tre dagar och vi fick även se allt man kunde önska sig. Vi fick se en enorm havssköldpadda in action när vi snorklade. Vi fick se delfiner från båten. Och det häftigaste av allt, en enorm (~10m?) val med sin bebis.
Sköldpadda
Morgonsol
Whitehaven beach
Vi hittade även ett bo med grönmyror. Väldigt häftigt bo, de "limmar" ihop en massa blad så att det blir som en liten myrdolme. Myrorna har en lustig smak i baken, smakar som lemonad, vilket Amanda gladeligen tog ett smakprov av.
/P
lördag 11 juli 2009
fredag 3 juli 2009
I Nya Zeeland hittade jag de här kalasfina glasögonen. De är en av de få lyxprylar jag har unnat mig på den här resan. Idag, när jag gjorde mig i ordning för att åka in till stan med Garry, så gick jag runt med glasögonen i handen medan följande hände (M är kodord för mamman i familjen, jag vill inte skriva hennes namn i fall hon märker att jag skriver om henne):
M: "Är det dina glasögon eller är det Amandas?"
Jag: "De är mina."
M: "Jaha. De ser ut som tjejglasögon."
Jag: "... .. ......."
/Pontus
torsdag 2 juli 2009
Big no
Det verkar som att många, oftast äldre, personer tycker att det är okej att tjuvkika lite vad andra personer gör vid datorn. I vissa fall till och med helt enkelt ställa sig bakom en och observera en längre tid. Detta skulle vara otänkbart om det gällde till exempel ett brev, eller en dagbok.
Få aldrig för er att göra det. Det är jätteirriterande.
Amanda tycker att jag klagar för mycket på bloggen. Det är jättejobbigt.
/Pontus
Få aldrig för er att göra det. Det är jätteirriterande.
Amanda tycker att jag klagar för mycket på bloggen. Det är jättejobbigt.
/Pontus
onsdag 1 juli 2009
tisdag 30 juni 2009
Tiggande hästögon
Heather sa häromdagen att det är många backpackers som säger att de saknar sina hundar mer än någon annan hemma. Det tycker jag är lite väl att ta i, men jag saknar min lilla vovve väldigt mycket.
Tur, tycker jag, att hon ändå påminner ganska mycket om en häst. Tur, också, att jag har träffat en häst som påminner väldigt mycket om Garbo.
/Amanda
Tur, tycker jag, att hon ändå påminner ganska mycket om en häst. Tur, också, att jag har träffat en häst som påminner väldigt mycket om Garbo.
/Amanda
måndag 29 juni 2009
Riktiga australiensare
Igår gjorde Amanda en stor fin brasa och vi satt runt den med familjen och grillade marshmallows, mycket mysigt.
Garry hade med sig gitarren och spelade och sjöng Walzing Matilda, som mig ovetande var en traditionell australiensisk sång. När vi senare gick upp till huset tänkte jag att det hade varit roligt för dem att höra Tom Waits "version" av Walzing Matilda, Tom Traubert's Blues. Medan en live-version från 1977 rullade så beklagade sig hela familjen och sa att det var det värsta de hade hört. De tyckte att Tom Waits skändade låten och att det var häpnadsväckande att han hade gjort en karriär som sångare över huvud taget.
Efter att jag varit tvungen att avbryta klippet halvvägs så ville de visa en riktig version av låten. Medan deras australiensiska låt gick igång så turades de om att säga saker som: "Det här är rikgit musik"och "Så ska det låta". Inombords skrattade jag gott men jag höll med om att det var väldigt fint. Detta var vad vi fick se och höra:
Efter de här njutsamma tre minuterna så ville de att vi skulle visa någon typisk svensk musik. Vi satte på Cornelis Wreeswijks tolkning av Märk Hur Vår Skugga. Det föll dem inte i smaken. Vi kom på att vi, även om det är pinsamt, måste spela lite dansband för dem. Det är ju ändå ganska typiskt svenskt. Vi spelade Sven-Ingvars version av Jag Vill Vara Din Margareta. Gissa vad de tyckte? Jo visst "Nu börjar det likna något", "mm jättebra". Well well...
Tilläggas ska att denna familjen är väldigt "musikalisk", i bemärkelsen spelar mycket musik. Den som faktiskt är duktig är Jesse, den 14-åriga sonen. Han spelar piano. Det är ett väldigt litet hus så man hör väldigt tydligt när det är någon som spelar på pianot. Även om han är duktig vid pianot så gråter jag inombords varje gång han spelar, det är så surt så surt. Om man stiger två oktaver så är tangenten "D" nästan pefekt samstämmig med tangenten "C" två oktaver under. Ni kan förstå hur det låter. Och det verkar inte som att någon i famlijen vet om att deras piano är fruktansvärt ostämt, jag har inte vågat berätta det.
Jaja, för att avsluta stämningsfullt så får ni Tom Waits live med Tom Traubert's Blues. Visst kan jag förstå att man tycker att Tom Waits låter som en kråka. Men en mycket angenäm kråka.
/P
Garry hade med sig gitarren och spelade och sjöng Walzing Matilda, som mig ovetande var en traditionell australiensisk sång. När vi senare gick upp till huset tänkte jag att det hade varit roligt för dem att höra Tom Waits "version" av Walzing Matilda, Tom Traubert's Blues. Medan en live-version från 1977 rullade så beklagade sig hela familjen och sa att det var det värsta de hade hört. De tyckte att Tom Waits skändade låten och att det var häpnadsväckande att han hade gjort en karriär som sångare över huvud taget.
Efter att jag varit tvungen att avbryta klippet halvvägs så ville de visa en riktig version av låten. Medan deras australiensiska låt gick igång så turades de om att säga saker som: "Det här är rikgit musik"och "Så ska det låta". Inombords skrattade jag gott men jag höll med om att det var väldigt fint. Detta var vad vi fick se och höra:
Efter de här njutsamma tre minuterna så ville de att vi skulle visa någon typisk svensk musik. Vi satte på Cornelis Wreeswijks tolkning av Märk Hur Vår Skugga. Det föll dem inte i smaken. Vi kom på att vi, även om det är pinsamt, måste spela lite dansband för dem. Det är ju ändå ganska typiskt svenskt. Vi spelade Sven-Ingvars version av Jag Vill Vara Din Margareta. Gissa vad de tyckte? Jo visst "Nu börjar det likna något", "mm jättebra". Well well...
Tilläggas ska att denna familjen är väldigt "musikalisk", i bemärkelsen spelar mycket musik. Den som faktiskt är duktig är Jesse, den 14-åriga sonen. Han spelar piano. Det är ett väldigt litet hus så man hör väldigt tydligt när det är någon som spelar på pianot. Även om han är duktig vid pianot så gråter jag inombords varje gång han spelar, det är så surt så surt. Om man stiger två oktaver så är tangenten "D" nästan pefekt samstämmig med tangenten "C" två oktaver under. Ni kan förstå hur det låter. Och det verkar inte som att någon i famlijen vet om att deras piano är fruktansvärt ostämt, jag har inte vågat berätta det.
Jaja, för att avsluta stämningsfullt så får ni Tom Waits live med Tom Traubert's Blues. Visst kan jag förstå att man tycker att Tom Waits låter som en kråka. Men en mycket angenäm kråka.
/P
söndag 28 juni 2009
När min mor ger mig arbetsuppgifter hemma brukar min far oftast komma till undsättning. Det kan ske genom att han säger något i stil med "nej men jag kan plocka ur diskmaskinen idag". Om han inte gör det så räcker det bara att vänta i 15 minuter, sen står han där och plockar ur diskmaskinen. Här på gården är det Garry som är hjälten.
Inte nog med att han hjälper till med att minska arbetsbördan, han är dessutom en otroligt godhjärtad, läspande, tjock, helskön gubbe med helskägg. Han tyckte dessutom om våra bullar (se nedan), han och Heather åt upp hela plåten med ojästa, osmakliga kanelbullar på kvällen när de kom hem.
På promenad. Lägg märke till min klädsel och frisyr.
Jag har totalt anpassat mig till livet på landet.
Inte nog med att han hjälper till med att minska arbetsbördan, han är dessutom en otroligt godhjärtad, läspande, tjock, helskön gubbe med helskägg. Han tyckte dessutom om våra bullar (se nedan), han och Heather åt upp hela plåten med ojästa, osmakliga kanelbullar på kvällen när de kom hem.
På promenad. Lägg märke till min klädsel och frisyr.
Jag har totalt anpassat mig till livet på landet.
lördag 27 juni 2009
Idag har vi bakat mumsiga svenska kanelbullar!
Fast det var bara halva sanningen, för våra ser ut såhär...
och de var inte alls mumsiga.
söndag 21 juni 2009
onsdag 17 juni 2009
Ooops...!
Taipan orm hette den visst. Den sag inte sa farlig ut, men jag hittade just detta pa internet:
Australia has 30 different kinds of venomous (poisonous) snakes. The largest and most poisonous of them is the taipan (say tie-pan). It is in fact considered to be possibly the most venomous snake in the world.
Jag ar lite glad att jag var ovetande om detta nar jag stod en meter ifran den...Livet på landet.
Vi har nu kommit till rätta på vår lilla gård. Pontus har vågat klappa hästen trots att den "morrar" på honom, och jag vågar mata hönorna trots att de pickar på mig. Vi har lärt känna familjen; Heather, en smått knasig medelålders dam som proppar oss fulla med nyttig mat. Garry, ser ut och beter sig som jultomten. Barnen har hemskolats och antagligen inte sett så mycket mer levande varelser än de som finns här på gården. Påminner lite om höns faktiskt. Heather tycker det är bra att hemskola barnen, för då kan man välja vilka kompisar dom ska ha. Hon säger också att om hon hade fött ett barn med Downs syndrom så hade hon givit det till en instution. Hon kommer också och hämtar oss en och en halv timma efter utsatt tid med förklaringen att hon pratade i telefon. Heather är lite konstig, men hon är också snäll.
Våra sysslor här på gården varierar från att klippa gräset, till att hänga upp tvätt, rykta hästen, laga mat och städa. Varje dag klockan tre släpper vi ut hönorna, gässen och kalkonerna och när solen gått ner stänger vi in dom och ger dom mat.
Dom brukar sitta och vänta i sina burar på att man ska komma och natta dom, men idag hade en hök kommit för att äta en till middag och på så vis skrämt slag på resten. Det var ungefär en timmas kurragömma innan vi hade hittat alla från sina gömställen och lockat in dom i buren.
Amanda släpper ut höns.
Ponne är häftig.
Dom odlar passionsfrukt som vi får äta hur mycket vi vill av.
Igår var vi på utflykt. Heather tog med oss till alla hennes favoritställen i området. Vi gick små promenader och åt picnic på stranden. Det var mysigt.
Heathers favoritplats.
Heather och ett skal från en cikada som vi hittade.
"En bitter fransman" av Amanda Larsson
"Jutta" av Pontus Sikström
Jag har dödat en skorpion, vi har sett en jättestor spindel, och jagat ut en Taipenorm ur skjulet där vi sover.
Annars har det inte hänt så mycket.
Kram på er.
/Amanda
Våra sysslor här på gården varierar från att klippa gräset, till att hänga upp tvätt, rykta hästen, laga mat och städa. Varje dag klockan tre släpper vi ut hönorna, gässen och kalkonerna och när solen gått ner stänger vi in dom och ger dom mat.
Dom brukar sitta och vänta i sina burar på att man ska komma och natta dom, men idag hade en hök kommit för att äta en till middag och på så vis skrämt slag på resten. Det var ungefär en timmas kurragömma innan vi hade hittat alla från sina gömställen och lockat in dom i buren.
Amanda släpper ut höns.
Ponne är häftig.
Dom odlar passionsfrukt som vi får äta hur mycket vi vill av.
Igår var vi på utflykt. Heather tog med oss till alla hennes favoritställen i området. Vi gick små promenader och åt picnic på stranden. Det var mysigt.
Heathers favoritplats.
Heather och ett skal från en cikada som vi hittade.
"En bitter fransman" av Amanda Larsson
"Jutta" av Pontus Sikström
Jag har dödat en skorpion, vi har sett en jättestor spindel, och jagat ut en Taipenorm ur skjulet där vi sover.
Annars har det inte hänt så mycket.
Kram på er.
/Amanda
lördag 13 juni 2009
onsdag 10 juni 2009
Livet som butler.
"Nu aker vi hemifran, du kan val ha diskat upp i koket tills vi kommer hem." What?
Det ar lite ovant men jag kanner redan att livet som betjant passar mig perfekt. Jag har fatt en god maltid (ris och kottfarsgryta) lagad till mig och dessutom helt gratis, klart jag kan diska lite.
Vi blev upphamtade i Mackay tidigare idag och har nu kommit fram till var "farm". Det ar inte direkt nagon farm, eller jag har inte sett nagot som gar att likna vid jordbruk haromkring i alla fall. Familjen (mamma och tva barn 15 och 20 ar) bor i ett litet hus pa runt 100 kvadratmeter och 100 meter darifran bor vi i "garaget". Det ar inte fancy men det ar ett eget rum som ar hyffsat stort sa inget att klaga pa.
Vi vet inte riktigt vad vi kommer att fa for arbetsuppgifter (forutom hushallsarbete som vi val far gora lite da och da). Imorgon far vi i alla fall varan forsta dag ledig :) Eller varan sista lediga dag kanske ar battre att kalla det.
De har dator med internet som vi far lana sa vi kommer uppdatera har som vanligt.
Tjingelin
/Herr bonde
Det ar lite ovant men jag kanner redan att livet som betjant passar mig perfekt. Jag har fatt en god maltid (ris och kottfarsgryta) lagad till mig och dessutom helt gratis, klart jag kan diska lite.
Vi blev upphamtade i Mackay tidigare idag och har nu kommit fram till var "farm". Det ar inte direkt nagon farm, eller jag har inte sett nagot som gar att likna vid jordbruk haromkring i alla fall. Familjen (mamma och tva barn 15 och 20 ar) bor i ett litet hus pa runt 100 kvadratmeter och 100 meter darifran bor vi i "garaget". Det ar inte fancy men det ar ett eget rum som ar hyffsat stort sa inget att klaga pa.
Vi vet inte riktigt vad vi kommer att fa for arbetsuppgifter (forutom hushallsarbete som vi val far gora lite da och da). Imorgon far vi i alla fall varan forsta dag ledig :) Eller varan sista lediga dag kanske ar battre att kalla det.
De har dator med internet som vi far lana sa vi kommer uppdatera har som vanligt.
Tjingelin
/Herr bonde
söndag 7 juni 2009
En liten update.
Hello everyone allihopa!
Eftersom, som jag har forklarat for vissa, vi har semester ifran varan semester just nu sa har vi inte uppdaterat pa ett tag. Sedan sist har vi solat, badat, druckit ol pa balkongen och haft sovmorgon. Alltsa en valbehovlig semester.
Imorgon aker vi vidare till Mackay och ska bo dar i nagra dagar. Dar kommer vara farm hosts att hamta upp oss och sen ar det slut pa semestern. En manads arbete (tre timmar per dag, forfarligt) for att sedan glida vidare till Asien och vila upp oss i 3-4 manader efter varan arbetsmanad.
Vi har bokat biljetter nu sa resdatumen ar spikade. Den 25 juli aker vi till Kuala Lumpur for att gora Malaysia i 2-3 veckor innan min mor och syster kommer och halsar pa. Det ska bli jattekul att traffas igen. Det ska aven bli valdigt skont att komma till Asien och kunna ata riktig mat som man dessutom slipper laga sjalv eftersom det ar sa billigt att ata ute.
Vi reser hem fran Asien den 8 november och anlander pa Arlanda 5:55 morgonen den 9 november. Valkomstkommite nagon?
Om sex dagar fyller jag 20 ar vilket kanns lite konstigt. 20. Hmm. Det har gatt ratt fort att bli 20 och om lika lang tid till ar jag 40. Sen 80. Hjalp.
Nu maste jag kila. Vi kommer nog ha tillgang till internet pa farmen sa det kommer att uppdateras i framtiden. Och om nagon vill prata i telefon sa fungerar vara Australien-nummer, som ni ser hogst upp i hogerkolumnen, nu igen.
So long!
/Pontus, snart vuxen. Pa pappret
Eftersom, som jag har forklarat for vissa, vi har semester ifran varan semester just nu sa har vi inte uppdaterat pa ett tag. Sedan sist har vi solat, badat, druckit ol pa balkongen och haft sovmorgon. Alltsa en valbehovlig semester.
Imorgon aker vi vidare till Mackay och ska bo dar i nagra dagar. Dar kommer vara farm hosts att hamta upp oss och sen ar det slut pa semestern. En manads arbete (tre timmar per dag, forfarligt) for att sedan glida vidare till Asien och vila upp oss i 3-4 manader efter varan arbetsmanad.
Vi har bokat biljetter nu sa resdatumen ar spikade. Den 25 juli aker vi till Kuala Lumpur for att gora Malaysia i 2-3 veckor innan min mor och syster kommer och halsar pa. Det ska bli jattekul att traffas igen. Det ska aven bli valdigt skont att komma till Asien och kunna ata riktig mat som man dessutom slipper laga sjalv eftersom det ar sa billigt att ata ute.
Vi reser hem fran Asien den 8 november och anlander pa Arlanda 5:55 morgonen den 9 november. Valkomstkommite nagon?
Om sex dagar fyller jag 20 ar vilket kanns lite konstigt. 20. Hmm. Det har gatt ratt fort att bli 20 och om lika lang tid till ar jag 40. Sen 80. Hjalp.
Nu maste jag kila. Vi kommer nog ha tillgang till internet pa farmen sa det kommer att uppdateras i framtiden. Och om nagon vill prata i telefon sa fungerar vara Australien-nummer, som ni ser hogst upp i hogerkolumnen, nu igen.
So long!
/Pontus, snart vuxen. Pa pappret
torsdag 28 maj 2009
Hälsomacka
När man lever som backpacker på tight budget är det ingen hög standard vad det gäller mat. Men vissa går bara till överdrift. Det här utspelade sig i köket tidigare idag när jag lagade lunch:
Två lagom mulliga tjejer i tjugoårsåldern pratar med varandra.
Tjej 1: "Vad ska du laga till lunch idag?"
Tjej 2: "Det blir spaghetti idag igen (spaghetti = färdigkokt spaghetti i Heinz tomatsås på konservburk)"
Detta säger hon samtidigt som hon ställer in sin tallrik spaghetti i mikron och passar på att ta ett smakprov på den kalla geggan. Medan hon väntar på att maten ska bli varm slickar hon även av konservlocket och kanten på burken. Mumma.
Tjej 2: "Vad ska du göra då?"
Tjej 1: "Det blir specialmacka"
Specialmacka. Jag hinner föreställa mig en delikat kyckling och avokado-baguette innan jag till min stora förskräckelse får syn på hennes kreation. 3 skivor vitt formbröd täckta med ett lager pommes frites och på det ett lager tjockt skivad ost. In med det i mikron och så har vi en skön lunch.
Förutom den här skräckupplevelsen så har jag det jättebra i min ensamhet i Surfers Paradise. En väldigt fin stad som jag tyvärr inte har kunnat njuta av till fullo. Detta på grund av att jag har varit och fortfarande är sjuk. Det är inte toppen att ligga och steka i solen när man redan håller en kroppstemperatur runt 39 grader. Men idag har febern gått över och jag har legat och gottat mig i det fina vädret en stund i alla fall. I morgon åker jag till Byron Bay för att sova där i två nätter. Efter det åker jag tillbaka hit och träffar Amanda, då ska vi åka till White Water World och bejaka våran barnsliga sida i vattenparken.
Hej från mig så länge!
/P
Två lagom mulliga tjejer i tjugoårsåldern pratar med varandra.
Tjej 1: "Vad ska du laga till lunch idag?"
Tjej 2: "Det blir spaghetti idag igen (spaghetti = färdigkokt spaghetti i Heinz tomatsås på konservburk)"
Detta säger hon samtidigt som hon ställer in sin tallrik spaghetti i mikron och passar på att ta ett smakprov på den kalla geggan. Medan hon väntar på att maten ska bli varm slickar hon även av konservlocket och kanten på burken. Mumma.
Tjej 2: "Vad ska du göra då?"
Tjej 1: "Det blir specialmacka"
Specialmacka. Jag hinner föreställa mig en delikat kyckling och avokado-baguette innan jag till min stora förskräckelse får syn på hennes kreation. 3 skivor vitt formbröd täckta med ett lager pommes frites och på det ett lager tjockt skivad ost. In med det i mikron och så har vi en skön lunch.
Förutom den här skräckupplevelsen så har jag det jättebra i min ensamhet i Surfers Paradise. En väldigt fin stad som jag tyvärr inte har kunnat njuta av till fullo. Detta på grund av att jag har varit och fortfarande är sjuk. Det är inte toppen att ligga och steka i solen när man redan håller en kroppstemperatur runt 39 grader. Men idag har febern gått över och jag har legat och gottat mig i det fina vädret en stund i alla fall. I morgon åker jag till Byron Bay för att sova där i två nätter. Efter det åker jag tillbaka hit och träffar Amanda, då ska vi åka till White Water World och bejaka våran barnsliga sida i vattenparken.
Hej från mig så länge!
/P
måndag 25 maj 2009
Jag lider av förkylning och bestämde mig för att följa Börjes råd att ta mig en cognac för smärtan. Väl på spritaffären frågar jag expediten var jag kunde hitta cognac. "Cognac?" sa han. "Nej vi har bara den här skiten, någon sorts smaksatt brännvin". Sprit med cognacssmak, no no. Ett glas rom fick fungera som komplement. Till det lite chai med extra ingefära och jag är på topp igen.
/P
/P
Kulturella Pontus och Amanda...
...har tillbringat dagen på museum och vi uppskattade det. Kors i taket.
The China Projekt på Museum of modern art i Brisbane. Riktigt häftigt faktiskt. Kom fram till att vi ska bli konstsamlare när vi blir stora.
Imorgon skiljs vi åt. Också kors i taket. Efter att ha hängt ihop 24-7 i tre månader tar vi en välbehövd vecka ifrån varandra. Det blir skönt. (Pontus: "Meh! Skriv inte att det blir skönt! MEEH! Asså jag tycker att det ska bli skönt men du behöver inte skriva det som att vi har värsta bekymrena.")
Vi har inga bekymmer, älskar varandra jättemycket, behöver bara lite ensamtid. (Pontus: "Meh! Skriv inte så, att vi älskar varandra jättemycket, det ser fånigt ut! Skriv att vi tycker om varandra jättemycket.")
Vi tycker om varandra jättemycket. Jag älskar Pontus.
/Amanda
The China Projekt på Museum of modern art i Brisbane. Riktigt häftigt faktiskt. Kom fram till att vi ska bli konstsamlare när vi blir stora.
Imorgon skiljs vi åt. Också kors i taket. Efter att ha hängt ihop 24-7 i tre månader tar vi en välbehövd vecka ifrån varandra. Det blir skönt. (Pontus: "Meh! Skriv inte att det blir skönt! MEEH! Asså jag tycker att det ska bli skönt men du behöver inte skriva det som att vi har värsta bekymrena.")
Vi har inga bekymmer, älskar varandra jättemycket, behöver bara lite ensamtid. (Pontus: "Meh! Skriv inte så, att vi älskar varandra jättemycket, det ser fånigt ut! Skriv att vi tycker om varandra jättemycket.")
Vi tycker om varandra jättemycket. Jag älskar Pontus.
/Amanda
söndag 24 maj 2009
Hej Australien
Man vet att man är i Australien när det
/Amanda
- är varmt
- kostar skjortan att bo
- finns Coles; tillbaka till pasta och tomatsås!
- inte är helt öde på vandrarhemmet
- tar 10 minuter innan det blir grön gubbe
/Amanda
lördag 23 maj 2009
fredag 22 maj 2009
Vi åker till ett ställe av två anledningar.
Det känns som att Nya Zeeland vill bli av med oss.
/Amanda
- Vi ska bo ett vandrarhem som ska vara hur fint somm helst; supermysig personal, fin inredning med mera.
- Precis bredvid vandrarhemmet ligger en grotta, och man kan låna hjälmar och pannlampor för att gå in där på egen hand och titta på stalaktiter och lysmaskar.
Det känns som att Nya Zeeland vill bli av med oss.
/Amanda
onsdag 20 maj 2009
Efterlängtad uppdatering
Vi lyckades lifta oss ifrån Tongariro med ingen mindre än den jobbigaste Holländaren i hela världen. Tyvärr lyckades vi inte bli av med honom efter detta eftersom han gillade oss och tog in på samma vandrarhem. I fyra dagar fick vi stå ut med hans sällskap i vått och torrt. Vi hoppade fallskräm tillsammans, fick motorstopp, åkte på små utflykter till sevärdigheter, åt frukost, sov, var på promenad och pratade om livet. När han släppte av oss i Rotorua fanns det inga så glada som oss att vi aldrig mer kommer att se varandra.
I Rotorua luktar det ägg. Men det är inte så, som man kanske kan tro, att de tillverkar ägg här. Utan det är gaser som kommer upp ur marken. Jag fattar verkligen inte hur man kan bo här, det är ungefär som att få för sig att bosätta sig på Värö bruk. Men det är fint och mysigt. Ute på landsbygden här någonstans ligger Fylke där Frodo och hans andra hobvänner bor.
Idag har vi ont i våra rumpor efter att ha tillbringat dagen igår i en av världens bästa mountainbikeparker. Jobbigt i uppförsbackarna och riktigt galet roligt i nerförsbackarna.
Nu ska vi gå till affären för att köpa mat till vår finmiddag. Lax, sparris och potatismos!
/Amanda
I Rotorua luktar det ägg. Men det är inte så, som man kanske kan tro, att de tillverkar ägg här. Utan det är gaser som kommer upp ur marken. Jag fattar verkligen inte hur man kan bo här, det är ungefär som att få för sig att bosätta sig på Värö bruk. Men det är fint och mysigt. Ute på landsbygden här någonstans ligger Fylke där Frodo och hans andra hobvänner bor.
Idag har vi ont i våra rumpor efter att ha tillbringat dagen igår i en av världens bästa mountainbikeparker. Jobbigt i uppförsbackarna och riktigt galet roligt i nerförsbackarna.
Nu ska vi gå till affären för att köpa mat till vår finmiddag. Lax, sparris och potatismos!
/Amanda
lördag 16 maj 2009
Somewhere over the rainbow
Jag vet inte hur det är med er, men varje gång jag har flugit flygplan så har jag undrat hur det skulle kännas att bara hoppa ut. Känna hur molnen känns, känna vinden, se ner på jorden. Jag tror att om man frågar alla människor vilket djur de helst skulle vilja vara, så skulle minst 80 procent svara en fågel. Det är någon slags inbyggd längtan vi har, efter att flyga.
Och jag lovar er att det finns ingenting så underbart, läskigt, uppfyllande, sjukt som att hoppa ut ur ett flygplan, falla fritt, se molnen närma sig dubbelt så fort som man kör på motorvägen. 45 sekunder innan fallskärmen fälls ut och man kan inte göra annat än att njuta. Man passerar molnen, fortsätter falla och precis när man börjar undra om det är något som har gått fel så fälls fallskärmen ut. Det blir knäpp tyst. Man kan slappna av, bara försöka ta in hela upplevelsen. Femhundra meter ner böjer sig regnbågen från land och ner i sjön. Yr av hela upplevelsen svävar man långsamt ner mot marken. Glad att vara vid liv. Lycklig att leva.
/Amanda
Och jag lovar er att det finns ingenting så underbart, läskigt, uppfyllande, sjukt som att hoppa ut ur ett flygplan, falla fritt, se molnen närma sig dubbelt så fort som man kör på motorvägen. 45 sekunder innan fallskärmen fälls ut och man kan inte göra annat än att njuta. Man passerar molnen, fortsätter falla och precis när man börjar undra om det är något som har gått fel så fälls fallskärmen ut. Det blir knäpp tyst. Man kan slappna av, bara försöka ta in hela upplevelsen. Femhundra meter ner böjer sig regnbågen från land och ner i sjön. Yr av hela upplevelsen svävar man långsamt ner mot marken. Glad att vara vid liv. Lycklig att leva.
/Amanda
tisdag 12 maj 2009
Det var tur att det inte var nu som Frodo skulle komma hit och förstöra ringen. Då hade han nämligen blivit fast på ett ruttet vandrarhem i National Park. Men det var väl någon som hade berättat för honom att man inte kan gå till Mordor på vintern, eller så hade han bara tur. Vi har inte tur. Inte alls. Jag är så förbannad så jag inte vet vart jag ska ta vägen på skitgubben på Department of Conservation i Wellington som sa ungefär ”Det är iiinga problem! Kallt? Neeejdå! ISYXA? HAHAHA! Ni klarar er med en fleece och en vindtät jacka.” På grund av honom la vi tusen spänn var på kläder, så vi inte längre råd att göra Whanganui paddlingen, och eftersom vi har slösat två dagar på att åka fram och tillbaka hit så har vi inte längre tid att göra någon annan vandring. Och till råga på allt så går det inte att komma ifrån den här hålan heller, så vi måste lifta imorgon. PLUS att vi har nu femton kilo frystorkad mat över. Jag önskar att Gandalf kom hit och hämtade oss med sina örnar, då hade jag kanske blivit lite glad igen.
/Amanda
/Amanda
måndag 11 maj 2009
Mount Doom
Som sagt så la vi ner kanotresan efterssom det skulle bli för mycket omkostnader frmäst med kanothyra för $300. Vi har bestämt oss för att göra Tongariro north circuit som är en vandring på 5 dagar, 4 nätter. Så nu har vi varit ute på stan och handlat vinterkläder för $300 istället.
Vi kommer att vandra högt uppe i bergen i ett landskap med aktiva vulkaner. Genom vulkaniska kratrat och förbi färggranna vulkansjöar. Och häftigast av allt, vi kommer att få se Mt Doom ur Sagan om ringen. Eller berget som föreställde Mt Doom i filmerna i alla fall. För övrigt så besökte vi även guldsmeden som tillverkade ringen till filmerna när vi var i Picton för några dagar sedan.
Jag tror det kommer att bli väldigt häftigt i Tongariro och det kommer bli lite mer utmaning än vår förra semestervandring i Abel Tasman. Tongario vandringen är klassad medium-hard och det är lite off season nu så den första snön har redan fallit och det är ganska kyligt. Ett plus är dock att stugorna som vi sover i på vägen har vedspis.
Vi åker till området i morgon men börjar inte vandringen fören i övermorgon. Vi ska försöka att föra någon slags logg så ni kan få läsa lite om den här vandringen i alla fall.
Mount Doom
So long!
/Pontus
Vi kommer att vandra högt uppe i bergen i ett landskap med aktiva vulkaner. Genom vulkaniska kratrat och förbi färggranna vulkansjöar. Och häftigast av allt, vi kommer att få se Mt Doom ur Sagan om ringen. Eller berget som föreställde Mt Doom i filmerna i alla fall. För övrigt så besökte vi även guldsmeden som tillverkade ringen till filmerna när vi var i Picton för några dagar sedan.
Jag tror det kommer att bli väldigt häftigt i Tongariro och det kommer bli lite mer utmaning än vår förra semestervandring i Abel Tasman. Tongario vandringen är klassad medium-hard och det är lite off season nu så den första snön har redan fallit och det är ganska kyligt. Ett plus är dock att stugorna som vi sover i på vägen har vedspis.
Vi åker till området i morgon men börjar inte vandringen fören i övermorgon. Vi ska försöka att föra någon slags logg så ni kan få läsa lite om den här vandringen i alla fall.
Mount Doom
So long!
/Pontus
Nu är vi i Wellington, Nya Zeelands huvudstad. Det är en fin stad men det känns lite onödigt att slösa tid i städer här, faktiskt. Vi har precis bestämt att det inte blir någon kanotpaddling. Det blev för dyrt och för krångligt. Får ta det när vi kommer tillbaka hit och är rika om 20 år. Istället gör vi en till great walk i ett vulkanlandskap i Tongariro national park.
Vi har också bestämt att vi åker från Australien två veckor tidigare än tänkt. Dels för att det blir billigare så, dels för att vi hellre vill spendera den tiden i Asien. Har också börjat planera Asien lite mer i detalj, och för er som funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: missa inte det, det kommer bli den bästa resan i era liv! :). Till de som inte funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: börja fundera på det.
Ha det super!
Amanda
Vi har också bestämt att vi åker från Australien två veckor tidigare än tänkt. Dels för att det blir billigare så, dels för att vi hellre vill spendera den tiden i Asien. Har också börjat planera Asien lite mer i detalj, och för er som funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: missa inte det, det kommer bli den bästa resan i era liv! :). Till de som inte funderar på att komma dit och resa med oss säger jag bara: börja fundera på det.
Ha det super!
Amanda
onsdag 6 maj 2009
Vi har lite problem med internet men ni far se bilder fran vart aventyr och sa skriver vi och berattar om det lite senare. En fyra dagars vandring i ett helt makalost landskap, nagot av det basta jag har gjort.
Morgonsol. Det ar havet ni ser.
Det ar mest strandbilder men egentligen var det allra mesta av vandringen i regnskogen.
Vissa stallen gick bara att korsa vid lågvatten.
I vanliga fall är det 2 meter vatten här.
Vi sov i "hutter" varje natt. En hut ar en liten stuga utan el eller varmvatten som bestar av ett vardagsrum och tva savrum. I en hut ar det 34 baddar, alltsa 17 i varje sovrum som var ca 15 kvadratmeter. Eftersom det hutterna ar utplacerade med en dagsvandrings mellanrum sa sov vi med samma personer varje natt sa man larde kanna dem lite. Pa bilden ar fran vanster 1. En tystlaten japan. 2. En tystlaten fransman. 3. En latt utvecklingsstord engelsman vid namn Russel som verkligen var jatterolig och som blev varan basta polare. 4. Jag. 5. En pa ytan snall men innerst inne riktigt bitter och elak tant vid namn Sue, fran England. 6. En mainstream engelsman. 7. En latt korkad lantis fran Washington, USA. 8. En supertrevlig amerikan vid namn Eric. Han gav oss bland annat en chokladkaka efter att mossen hade atit upp vara energy bars. Han var aven en riktig inspector Gadget och hade bland annat en jetboil som ar en manick som kostar $250 och som tar vara pa gasen i gaskoket sa att man far ut sa mycket som mojligt av en behallare gas. En gasbehallare kostar $5.
I vattentaxi pa vag tillbaka. Nar det tar 1,5 timmaren for en snabbgaende motorbat att aka fran vandringens slut till dar den borjade sa forstar man att man har gatt en bit. Lite over 5 mil uppfor och nerfor bergen.
Och sist, jag har sparat min mustasch i ca 1 manad nu. Det blir inget... Den har varit orsak till ett antal brak och ett hot fran amanda att hon "inte skall raka sig under armarna foren jag rakar bort mustaschen". Men som sagt, jag far inse att jag blir skagglos ett antal ar till.
Vi skriver varan vandringsskildring sa fort vi far tid.
Ha det sa bra allihopa!
/Pontus
Morgonsol. Det ar havet ni ser.
Det ar mest strandbilder men egentligen var det allra mesta av vandringen i regnskogen.
Vissa stallen gick bara att korsa vid lågvatten.
I vanliga fall är det 2 meter vatten här.
Vi sov i "hutter" varje natt. En hut ar en liten stuga utan el eller varmvatten som bestar av ett vardagsrum och tva savrum. I en hut ar det 34 baddar, alltsa 17 i varje sovrum som var ca 15 kvadratmeter. Eftersom det hutterna ar utplacerade med en dagsvandrings mellanrum sa sov vi med samma personer varje natt sa man larde kanna dem lite. Pa bilden ar fran vanster 1. En tystlaten japan. 2. En tystlaten fransman. 3. En latt utvecklingsstord engelsman vid namn Russel som verkligen var jatterolig och som blev varan basta polare. 4. Jag. 5. En pa ytan snall men innerst inne riktigt bitter och elak tant vid namn Sue, fran England. 6. En mainstream engelsman. 7. En latt korkad lantis fran Washington, USA. 8. En supertrevlig amerikan vid namn Eric. Han gav oss bland annat en chokladkaka efter att mossen hade atit upp vara energy bars. Han var aven en riktig inspector Gadget och hade bland annat en jetboil som ar en manick som kostar $250 och som tar vara pa gasen i gaskoket sa att man far ut sa mycket som mojligt av en behallare gas. En gasbehallare kostar $5.
I vattentaxi pa vag tillbaka. Nar det tar 1,5 timmaren for en snabbgaende motorbat att aka fran vandringens slut till dar den borjade sa forstar man att man har gatt en bit. Lite over 5 mil uppfor och nerfor bergen.
Och sist, jag har sparat min mustasch i ca 1 manad nu. Det blir inget... Den har varit orsak till ett antal brak och ett hot fran amanda att hon "inte skall raka sig under armarna foren jag rakar bort mustaschen". Men som sagt, jag far inse att jag blir skagglos ett antal ar till.
Vi skriver varan vandringsskildring sa fort vi far tid.
Ha det sa bra allihopa!
/Pontus
fredag 1 maj 2009
Den långa vandringen
Vi har nu laddat med massa frystorkad mat, köpt ett litet kök och packat våra väskor. Det ska väl gå bra hoppas jag, men jag är lite nervös. Tänk om inte maten räcker. Tänk om vi kommer vilse. Eller både och. Jag är inte så orolig för mig själv, jag klarar mig alltid. Men Pontus? Det krävdes ganska mycket envishet för att övertyga honom om att vi inte ska ta med oss datorn så att vi kan kolla på film på kvällarna. Jag framstår som en vildmarkssjäl i jämförelse med honom!
Jag trodde faktiskt att det skulle dröja till i alla fall några år innan jag satte på mig en outfit bestående av ett par promenadvänliga, vattentäta skor, ett par beiga promenadvänliga byxor och en svart fliströja. Fliströja! Det är bara konstiga människor och mamma som har fliströja på sig. Men, jag erkänner, det är praktiskt. Dagen har kommit när även jag har insett detta. Vuxenpoäng på det?
I morgon bär det av i alla fall, så passa på att njuta lite extra av era bekväma sängar och goda mat nu i fyra dagar. Så ska vi njuta lite extra av att inte ha något annat att tänka på än att komma fram innan det blir mörkt.
/Amanda
Jag trodde faktiskt att det skulle dröja till i alla fall några år innan jag satte på mig en outfit bestående av ett par promenadvänliga, vattentäta skor, ett par beiga promenadvänliga byxor och en svart fliströja. Fliströja! Det är bara konstiga människor och mamma som har fliströja på sig. Men, jag erkänner, det är praktiskt. Dagen har kommit när även jag har insett detta. Vuxenpoäng på det?
I morgon bär det av i alla fall, så passa på att njuta lite extra av era bekväma sängar och goda mat nu i fyra dagar. Så ska vi njuta lite extra av att inte ha något annat att tänka på än att komma fram innan det blir mörkt.
/Amanda
tisdag 28 april 2009
Jag älskar Nya Zeeland. Det är extremt vackert, kanske ett av världens vackraste länder. Det bor trevliga människor här. Städerna är sköna, mysiga pubar med bra öl. Det är bra.
Men jag börjar bli riktigt irriterad på deras primitivitet inom allting som har med "moderna" bekvämligheter att göra. Moderna inom citationstecken eftersom de inte ens kan få en sådan elementär service som ett telefonbaserat bokningssystem för bussbiljetter att fungera.
Vi har köpt "flexi-pass" med Intercity, Nya Zeelands största bussreseföretag. Det innebär: betala först, boka sedan alla dina resor enkelt på internet. Vi gav upp det första dagen. Efterssom vi, efter att ha loggat in på vårat flexi-pass konto, var tvugna att uppge kreditskortuppgifter för att betala bussbiljetten insåg vi att det inte riktigt fungerade som det skulle. Istället testade vi att boka per telefon vilket fungerade bra första gången. Andra gången däremot så stog jag inte med på listan över inbokade resenärer. Jag fick betala 90 dollar för att åka med på bussen. Det var inte direkt läge att strunta i bussen då den gick en gång om dagen och vi inte hade någonstans att bo där vi var och redan hade bokat saker i nästa stad. Väl på bussen så råkar jag få syn på resenärlistan som den japanska tolken på bussen har. Mr. P Sikström läser jag där. Intressant. Jag var inbokad och om jag inte av en tillfällighet hade
fått syn på den andra passagerarlistan hade jag vart 90 dollar fattigare.
Det har varit lite dåligt väder de senaste 4 dagarna. Ingenting att klaga över då vi har haft toppenväder för övrigt. Idag bestämde vi oss dock för att köpa ett 24-timmarspass internetuppkoppling, det finns inte direkt mycket att göra här i Franz Josef med 150 invånare. Skönt, de har IAC här som är Nya Zeelands största företag som säljer tillfällig bredbandsuppkoppling. Bara genom att kolla på deras logotype borde man förstå att de inte är några att räkna med.
Nej bilden är inte förvriden eller utdragen, det är exakt såhär deras logga ser ut. Alltså ett företag att jämföra med Glocalnet eller Bredbandsbolaget.
Hursomhelst. 15 minuter efter att vi har betalat och våra 24 timmar börjat rulla så slocknar allt. Inte uppkopplingen, utan bokstavligen allt. Strömmavbrott med 2 mils radie. Orsakat av ett lättare åskoväder. Det hände samma sak igår. Det verkar inte helt stabilt. Vi var utan el i 6 timmar = utan mat, vilket irriterar lite extra. Äntligen klockan fem kom strömmen tillbaka. Sedan dess har jag suttit och haft 5-minuterssessioner med fungerande uppkoppling. Till och från med oftast mindre än en minuts mellanrum har uppkopplingen gått ner. Det är inte många saker som jag kan komma på som är lika irriterande. Inte det att det inte går att gå in på internet, det har vi lärt oss att leva med på våran resa. Men när man har avsatt tid för att "nu ska jag surfa" så är det väldigt frustrerande att sitta och vänta. Och vänta. Läsa en halv artikel. Vänta på att man ska få uppkoppling igen så att resten av artikeln kan ladda upp. Och vänta. Segt.
En sista klagan. Varje YHA-hostel (en vandrahemskedja) här har datorer som man kan låna så att man kan boka sitt nästa boende. Vi gav upp det med... Efterssom vi på samma sätt där har betalat i förskott så förstår inte datasystemet att vi inte behöver betala en gång till.
Jaja, man kan inte få allt. Det som inte handlar om teknik här i landet är så toppen så att det är fånigt att klaga. Men det är så skönt att klaga. Den där logotypen är riktigt ful alltså.
Amanda slog just av halva stortånageln genom att halka in i kylskåpsdörren. Ni får hoppas att det inte är för illa för hon hade tänkt att skriva ett inlägg också.
För övrigt, eftersom vi i alla fall på pappret har uppkoppling nu så kan vi testa att skypa med de som vill. Vi är inloggade (förhoppnigsvis) så bara slå en signal.
Ciao!
/Pontus
Men jag börjar bli riktigt irriterad på deras primitivitet inom allting som har med "moderna" bekvämligheter att göra. Moderna inom citationstecken eftersom de inte ens kan få en sådan elementär service som ett telefonbaserat bokningssystem för bussbiljetter att fungera.
Vi har köpt "flexi-pass" med Intercity, Nya Zeelands största bussreseföretag. Det innebär: betala först, boka sedan alla dina resor enkelt på internet. Vi gav upp det första dagen. Efterssom vi, efter att ha loggat in på vårat flexi-pass konto, var tvugna att uppge kreditskortuppgifter för att betala bussbiljetten insåg vi att det inte riktigt fungerade som det skulle. Istället testade vi att boka per telefon vilket fungerade bra första gången. Andra gången däremot så stog jag inte med på listan över inbokade resenärer. Jag fick betala 90 dollar för att åka med på bussen. Det var inte direkt läge att strunta i bussen då den gick en gång om dagen och vi inte hade någonstans att bo där vi var och redan hade bokat saker i nästa stad. Väl på bussen så råkar jag få syn på resenärlistan som den japanska tolken på bussen har. Mr. P Sikström läser jag där. Intressant. Jag var inbokad och om jag inte av en tillfällighet hade
fått syn på den andra passagerarlistan hade jag vart 90 dollar fattigare.
Det har varit lite dåligt väder de senaste 4 dagarna. Ingenting att klaga över då vi har haft toppenväder för övrigt. Idag bestämde vi oss dock för att köpa ett 24-timmarspass internetuppkoppling, det finns inte direkt mycket att göra här i Franz Josef med 150 invånare. Skönt, de har IAC här som är Nya Zeelands största företag som säljer tillfällig bredbandsuppkoppling. Bara genom att kolla på deras logotype borde man förstå att de inte är några att räkna med.
Nej bilden är inte förvriden eller utdragen, det är exakt såhär deras logga ser ut. Alltså ett företag att jämföra med Glocalnet eller Bredbandsbolaget.
Hursomhelst. 15 minuter efter att vi har betalat och våra 24 timmar börjat rulla så slocknar allt. Inte uppkopplingen, utan bokstavligen allt. Strömmavbrott med 2 mils radie. Orsakat av ett lättare åskoväder. Det hände samma sak igår. Det verkar inte helt stabilt. Vi var utan el i 6 timmar = utan mat, vilket irriterar lite extra. Äntligen klockan fem kom strömmen tillbaka. Sedan dess har jag suttit och haft 5-minuterssessioner med fungerande uppkoppling. Till och från med oftast mindre än en minuts mellanrum har uppkopplingen gått ner. Det är inte många saker som jag kan komma på som är lika irriterande. Inte det att det inte går att gå in på internet, det har vi lärt oss att leva med på våran resa. Men när man har avsatt tid för att "nu ska jag surfa" så är det väldigt frustrerande att sitta och vänta. Och vänta. Läsa en halv artikel. Vänta på att man ska få uppkoppling igen så att resten av artikeln kan ladda upp. Och vänta. Segt.
En sista klagan. Varje YHA-hostel (en vandrahemskedja) här har datorer som man kan låna så att man kan boka sitt nästa boende. Vi gav upp det med... Efterssom vi på samma sätt där har betalat i förskott så förstår inte datasystemet att vi inte behöver betala en gång till.
Jaja, man kan inte få allt. Det som inte handlar om teknik här i landet är så toppen så att det är fånigt att klaga. Men det är så skönt att klaga. Den där logotypen är riktigt ful alltså.
Amanda slog just av halva stortånageln genom att halka in i kylskåpsdörren. Ni får hoppas att det inte är för illa för hon hade tänkt att skriva ett inlägg också.
För övrigt, eftersom vi i alla fall på pappret har uppkoppling nu så kan vi testa att skypa med de som vill. Vi är inloggade (förhoppnigsvis) så bara slå en signal.
Ciao!
/Pontus
måndag 27 april 2009
fredag 24 april 2009
I <3 New Zealand
Förlåt alla små mammor och andra oroliga varelser för att vi utsatte er för denna pina att inte meddela att vi levde efter bungyjumpet. Det var inte bara av den anledning att the world wide web inte riktigt sträcker sig så långt som ut på landsbygden i världens ände, utan också för att vi har haft väldigt fullt upp med att göra och se massa underbara saker. Men vi lever, som sagt, och nu är vi dessutom fullkomligt medvetna om att vi gör det. Såhär ser det ut när man slänger sig handlöst ner för en bro, med ett gummiband som enda livlina.
Eftersom jag var så sjukt nervös att jag knappt kunde stå på benen innan jag hade hoppat, så lyckades jag inte få mer än en bild på Pontus. Men jag lovar att han såg lika häftig ut som jag (nästan).
Vi är båda väldigt överens om att bungyjump är det sjukaste, häftigaste, roligaste, galnaste och läskigaste vi någonsin gjort och efter en sån adrenalinkick finns det inget bättre än att slå sig ner framför den värmande elden hos vår nyfunna vän Dux de Lux (fult namn, jag vet, men de brygger den godaste ölen någonsin). Ett hett tips är att kolla om de kan ta hem Norwester Strong Pale Ale, från Dux de Lux, på systembolaget.
Queenstown var förövrigt en liten stad som låg på stranden av Lake Wakatipu, omgiven av 2000 meter höga berg. Temperaturen var nere på nollan och det doftade av förmultnande höstlöv och öppna eldar, myspys höstigt.
Nästa stopp var Milford Sound. Stället som ofta blir jämfört med Norge. Vissa kanske tycker att har man sett en fjord så har man sett alla eller något. Och förutom att fjordarna på Nya Zeeland är omgivna av regnskog så kanske det är ganska likt, jag vet inte. Det var i alla fall väldigt fint, vackert, häftigt. Vi kostade på oss en cruise ut i fjorden. Man fick gratis kaffe, men annars var det inte riktigt värt det. Det finaste var det man såg från land.
Eftermiddagen tillbringade vi vandrandes, eller snarare klafsandes i regnskogen. Detta var vårt första regnskogsbesök någonsin, förutom den på Universeum, och vi var konstigt nog inte så smarta att vi fattade att man behövde regnbyxor i en regnskog. Vi tänkte att om det inte har regnat på två dagar borde det inte vara så farligt. Vi blev superblöta. Och leriga. Och trötta. Vi kom aldrig till vårt mål, men vi var nöjda ändå. Inte alla som har klafsat omkring i en regnskog i sitt liv.
Nu är vi i Haast. Vi tänkte att vi skulle hitta massa fina vandringar här, men vi tänkte fel. Killen i receptionen förklarade just för oss att om man inte har någon bil så finns det en promenad på 40 minuter man kan ta. Men men, jag antar att det inte kan vara lika perfekt som på den här bilden jämt.
/Amanda
Eftersom jag var så sjukt nervös att jag knappt kunde stå på benen innan jag hade hoppat, så lyckades jag inte få mer än en bild på Pontus. Men jag lovar att han såg lika häftig ut som jag (nästan).
Vi är båda väldigt överens om att bungyjump är det sjukaste, häftigaste, roligaste, galnaste och läskigaste vi någonsin gjort och efter en sån adrenalinkick finns det inget bättre än att slå sig ner framför den värmande elden hos vår nyfunna vän Dux de Lux (fult namn, jag vet, men de brygger den godaste ölen någonsin). Ett hett tips är att kolla om de kan ta hem Norwester Strong Pale Ale, från Dux de Lux, på systembolaget.
Queenstown var förövrigt en liten stad som låg på stranden av Lake Wakatipu, omgiven av 2000 meter höga berg. Temperaturen var nere på nollan och det doftade av förmultnande höstlöv och öppna eldar, myspys höstigt.
Nästa stopp var Milford Sound. Stället som ofta blir jämfört med Norge. Vissa kanske tycker att har man sett en fjord så har man sett alla eller något. Och förutom att fjordarna på Nya Zeeland är omgivna av regnskog så kanske det är ganska likt, jag vet inte. Det var i alla fall väldigt fint, vackert, häftigt. Vi kostade på oss en cruise ut i fjorden. Man fick gratis kaffe, men annars var det inte riktigt värt det. Det finaste var det man såg från land.
Eftermiddagen tillbringade vi vandrandes, eller snarare klafsandes i regnskogen. Detta var vårt första regnskogsbesök någonsin, förutom den på Universeum, och vi var konstigt nog inte så smarta att vi fattade att man behövde regnbyxor i en regnskog. Vi tänkte att om det inte har regnat på två dagar borde det inte vara så farligt. Vi blev superblöta. Och leriga. Och trötta. Vi kom aldrig till vårt mål, men vi var nöjda ändå. Inte alla som har klafsat omkring i en regnskog i sitt liv.
Nu är vi i Haast. Vi tänkte att vi skulle hitta massa fina vandringar här, men vi tänkte fel. Killen i receptionen förklarade just för oss att om man inte har någon bil så finns det en promenad på 40 minuter man kan ta. Men men, jag antar att det inte kan vara lika perfekt som på den här bilden jämt.
/Amanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)