I <3 New Zealand

Förlåt alla små mammor och andra oroliga varelser för att vi utsatte er för denna pina att inte meddela att vi levde efter bungyjumpet. Det var inte bara av den anledning att the world wide web inte riktigt sträcker sig så långt som ut på landsbygden i världens ände, utan också för att vi har haft väldigt fullt upp med att göra och se massa underbara saker. Men vi lever, som sagt, och nu är vi dessutom fullkomligt medvetna om att vi gör det. Såhär ser det ut när man slänger sig handlöst ner för en bro, med ett gummiband som enda livlina.






Eftersom jag var så sjukt nervös att jag knappt kunde stå på benen innan jag hade hoppat, så lyckades jag inte få mer än en bild på Pontus. Men jag lovar att han såg lika häftig ut som jag (nästan).



Vi är båda väldigt överens om att bungyjump är det sjukaste, häftigaste, roligaste, galnaste och läskigaste vi någonsin gjort och efter en sån adrenalinkick finns det inget bättre än att slå sig ner framför den värmande elden hos vår nyfunna vän Dux de Lux (fult namn, jag vet, men de brygger den godaste ölen någonsin). Ett hett tips är att kolla om de kan ta hem Norwester Strong Pale Ale, från Dux de Lux, på systembolaget.



Queenstown var förövrigt en liten stad som låg på stranden av Lake Wakatipu, omgiven av 2000 meter höga berg. Temperaturen var nere på nollan och det doftade av förmultnande höstlöv och öppna eldar, myspys höstigt.

Nästa stopp var Milford Sound. Stället som ofta blir jämfört med Norge. Vissa kanske tycker att har man sett en fjord så har man sett alla eller något. Och förutom att fjordarna på Nya Zeeland är omgivna av regnskog så kanske det är ganska likt, jag vet inte. Det var i alla fall väldigt fint, vackert, häftigt. Vi kostade på oss en cruise ut i fjorden. Man fick gratis kaffe, men annars var det inte riktigt värt det. Det finaste var det man såg från land.



Eftermiddagen tillbringade vi vandrandes, eller snarare klafsandes i regnskogen. Detta var vårt första regnskogsbesök någonsin, förutom den på Universeum, och vi var konstigt nog inte så smarta att vi fattade att man behövde regnbyxor i en regnskog. Vi tänkte att om det inte har regnat på två dagar borde det inte vara så farligt. Vi blev superblöta. Och leriga. Och trötta. Vi kom aldrig till vårt mål, men vi var nöjda ändå. Inte alla som har klafsat omkring i en regnskog i sitt liv.



Nu är vi i Haast. Vi tänkte att vi skulle hitta massa fina vandringar här, men vi tänkte fel. Killen i receptionen förklarade just för oss att om man inte har någon bil så finns det en promenad på 40 minuter man kan ta. Men men, jag antar att det inte kan vara lika perfekt som på den här bilden jämt.




/Amanda