Blue Mountains

För det första vill jag berätta för er att Utrikeskorre inte har blivit uppäten av en haj, han har inte heller blivit dödad av en fallande kokosnöt. Faktum är att Utrikeskorre mår prima. Jag vet att ni har varit oroliga för honom och undrat var han håller hus. Men det är helt enkelt så att den senaste tidens festande och sena nätter inte riktigt har varit Utrikeskorres grej. Inte alls faktiskt. Han har bara suttit på rummet och surat och klagat. ”Det är inte bra för era kroppar med allt detta festande!” är det enda vi har hört från honom.

Men jag ska säga er, han är back on track. På dagens vandring, var det han som höll täten.
Vi var riktigt laddade för en heldag i regnskogen. Jag har faktiskt, i hemlighet, vart lite orolig för hur detta ska gå. Har sett framför mig hur vi kommer vilse i den oändliga skogen och tvingas leva som aboriginer i resten av våra liv. Jag insåg att jag inte var ensam om dessa tankar när Pontus försiktigt undrade om vi inte skulle köpa en kompass, för då vet ju i alla fall vilket håll vi ska gå liksom…

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Den otillgängliga regnskog vi hade föreställt oss var i själva verket en skyltad stig, och alla häftiga djur vi skulle se ersattes av högljudda turister. Men nog blev det en lång promenad, och fint var det allt. Maffigt är nog ordet. Och blått.
Vi började med att gå ungefär en timma längs klippkanten där man då och då kommer fram till utkiksplatser. Små ”balkonger” på berget med ett stup på ungefär tvåhundra meter rakt ner, och väldigt fina utsikter. Pontus tyckte förövrigt att det var en väldigt bra idé att slänga ner mitt linsskydd till kameran för ett sådant stup. Sedan gick vi ner för berget längs en liten bäck. Väldigt många trappsteg. Vi åt picknick och gick och gick, duschade i vattenfall och gick och gick. När vi hade gått hela rundan i regnskogen skulle vi upp för berget igen. Eftersom vi är fattiga och hurtiga tog vi trappan istället för liften. 800 trappsteg.

Nu har vi precis avnjutit en bolognese och sitter och myser framför brasan på vandrarhemmet.


/Amanda