Det är en lite konstig vecka. Man vet att man måste ta vara på tiden för vi snart åker ifrån Manly, men det är svårt att vara glad när alla åker en efter en och vi kommer antagligen aldrig se dem igen. Så underbara människor vi har träffat här och så många underbara minnen vi har härifrån. Men, som Charles så klokt sa, så är det en del av vem man är nu. Alla minnen och alla människor är ju det som gör en till den människa man är. Och nu har jag blivit lite mer Charlie, Dave, Martina, Anna, Robban, Pontus, Stefan, Anton, Ville, Jon och Manly. Det känns bra. Men jag kommer att sakna att vara här.