torsdag 28 maj 2009

Hälsomacka

När man lever som backpacker på tight budget är det ingen hög standard vad det gäller mat. Men vissa går bara till överdrift. Det här utspelade sig i köket tidigare idag när jag lagade lunch:

Två lagom mulliga tjejer i tjugoårsåldern pratar med varandra.

Tjej 1: "Vad ska du laga till lunch idag?"
Tjej 2: "Det blir spaghetti idag igen (spaghetti = färdigkokt spaghetti i Heinz tomatsås på konservburk)"

Detta säger hon samtidigt som hon ställer in sin tallrik spaghetti i mikron och passar på att ta ett smakprov på den kalla geggan. Medan hon väntar på att maten ska bli varm slickar hon även av konservlocket och kanten på burken. Mumma.

Tjej 2: "Vad ska du göra då?"
Tjej 1: "Det blir specialmacka"

Specialmacka. Jag hinner föreställa mig en delikat kyckling och avokado-baguette innan jag till min stora förskräckelse får syn på hennes kreation. 3 skivor vitt formbröd täckta med ett lager pommes frites och på det ett lager tjockt skivad ost. In med det i mikron och så har vi en skön lunch.


Förutom den här skräckupplevelsen så har jag det jättebra i min ensamhet i Surfers Paradise. En väldigt fin stad som jag tyvärr inte har kunnat njuta av till fullo. Detta på grund av att jag har varit och fortfarande är sjuk. Det är inte toppen att ligga och steka i solen när man redan håller en kroppstemperatur runt 39 grader. Men idag har febern gått över och jag har legat och gottat mig i det fina vädret en stund i alla fall. I morgon åker jag till Byron Bay för att sova där i två nätter. Efter det åker jag tillbaka hit och träffar Amanda, då ska vi åka till White Water World och bejaka våran barnsliga sida i vattenparken.

Hej från mig så länge!

/P

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att höra att du börjar bli frisk.

Kramar pappa o mamma

Moster Malin sa...

Blæk vilken æcklig macka...

Jag sitter uppe och jobbar hela kvællarna nu før tiden och in på nætterna... typ dygnet runt. Så njut lite extra på semestern åt mig!!

Malin sa...

Nu får ni snart uppdatera lite igen!

Mamma Helena sa...

Jag håller med Malin.
Mor Helena