Riktiga australiensare

Igår gjorde Amanda en stor fin brasa och vi satt runt den med familjen och grillade marshmallows, mycket mysigt.



Garry hade med sig gitarren och spelade och sjöng Walzing Matilda, som mig ovetande var en traditionell australiensisk sång. När vi senare gick upp till huset tänkte jag att det hade varit roligt för dem att höra Tom Waits "version" av Walzing Matilda, Tom Traubert's Blues. Medan en live-version från 1977 rullade så beklagade sig hela familjen och sa att det var det värsta de hade hört. De tyckte att Tom Waits skändade låten och att det var häpnadsväckande att han hade gjort en karriär som sångare över huvud taget.

Efter att jag varit tvungen att avbryta klippet halvvägs så ville de visa en riktig version av låten. Medan deras australiensiska låt gick igång så turades de om att säga saker som: "Det här är rikgit musik"och "Så ska det låta". Inombords skrattade jag gott men jag höll med om att det var väldigt fint. Detta var vad vi fick se och höra:



Efter de här njutsamma tre minuterna så ville de att vi skulle visa någon typisk svensk musik. Vi satte på Cornelis Wreeswijks tolkning av Märk Hur Vår Skugga. Det föll dem inte i smaken. Vi kom på att vi, även om det är pinsamt, måste spela lite dansband för dem. Det är ju ändå ganska typiskt svenskt. Vi spelade Sven-Ingvars version av Jag Vill Vara Din Margareta. Gissa vad de tyckte? Jo visst "Nu börjar det likna något", "mm jättebra". Well well...

Tilläggas ska att denna familjen är väldigt "musikalisk", i bemärkelsen spelar mycket musik. Den som faktiskt är duktig är Jesse, den 14-åriga sonen. Han spelar piano. Det är ett väldigt litet hus så man hör väldigt tydligt när det är någon som spelar på pianot. Även om han är duktig vid pianot så gråter jag inombords varje gång han spelar, det är så surt så surt. Om man stiger två oktaver så är tangenten "D" nästan pefekt samstämmig med tangenten "C" två oktaver under. Ni kan förstå hur det låter. Och det verkar inte som att någon i famlijen vet om att deras piano är fruktansvärt ostämt, jag har inte vågat berätta det.

Jaja, för att avsluta stämningsfullt så får ni Tom Waits live med Tom Traubert's Blues. Visst kan jag förstå att man tycker att Tom Waits låter som en kråka. Men en mycket angenäm kråka.



/P